Hårt som silke med spindelgeten

Finns det getter som har silke istället för mjölk i spenarna?

Det blir kanske de transgena spindelgetterna som ersätter silkeslarverna. Silkesmasken är larvstadiet av en fjäril, och när den förpuppar sig så spinner den in sig i en kokong av silke.

Uppfödningen av silkesmaskar började i Kina för mer än 5.000 år sedan och hölls mycket hemlig av kineserna i tretusen år. Det var troligen det viktigaste monopolet i världshistorien, och gjorde handelsrutten genom Centralasien, silkesvägen, till den viktigaste under antiken.

Kineserna har i årtusenden varit skickliga biotekniker och den fjärilsart som används i dag, silkesspinnaren Bombyx mori, är framavlad. Fjärilen kan inte flyga och kan inte fortplanta sig utan människans hjälp. Den lever främst på blad från mullbärsträd, som silkesodlarna ger larverna, och spinner en allt för stor och stark kokong än vad den behöver för sin omvandling till fjäril. Kineserna har avlat just på de egenskaperna.

Nu är silkesmaskarna en bromskloss i silkestillverkningen. De är specialiserade till att leva av mullbärsträd och måste äta väldigt mycket innan de får energin att spinna sina kokonger.

Beroende på hur det behandlas, kan siden få en rad olika egenskaper. Det kan kännas som en fiber, en vätska, en svamp, eller en gel. Det kan hällas i en form och härdas som hårdplast. I alla dessa former är det genomskinligt. Det är sidentyg också, om det inte vävdes så tätt att fibrerna stöter tillbaka ljuset.

Siden är mycket biokompatibelt, det består av ett protein av aminosyror som glycin och alanin som är extremt hydrofob. Kroppen består av mycket vatten, och därför går det att göra implantat med mediciner som placeras i kroppen för att brytas ned. Billigare än nanoteknik, och utan bortstötning från kroppen. Dessutom behöver man inte lägga silkespillren på kylning, värmen är ett stort problem för sjukvården i tropiska länder, då läkemedlen förstörs.

Silke skulle också kunna ersätta plast, som idag görs med olja.

Spindelgetterna skapades av forskaren Randolph Lewis. Lewis knäckte den genetiska koden för hur spindlar skapar spindeltråd. Det gällde att få ett större djur att producera silke. År 2002 föddes den första geten med spindel-DNA. Mjölken från spindelgeten är en sirapstjock silkeslösning, som bland annat ”kokats upp” till materialet BioSteel.

Problemet är att biopolymeren är svårt att utvinna ur mjölken, förmodligen behövs den tredje generationens bioteknik för att skapa ett formbart silke som kan tillverkas med lätthet.

Vad hände sedan? Det var några år sedan Nexia Technologies sålde en produkt från forskningen på getter, rekombinant framställt humant butyrylkolinesteras, ett protein från getmjölk som skyddar mot skador av nervgas. Deras siden var det inte någon som köpte. Nervgas är ju beprövat till skillnad från genmodifierade biologiska material. Som tur är fortsätter forskningen med nya getter på universitetet.

Läs även andra bloggares åsikter om genteknik, samhälle, djur, forskning, vetenskap, teknik, bioteknik, silke, jordbruk

Intressant

Varg i klonad veum

När biologisk mångfald diskuteras handlar det om att människan utrotar djurarter. Människan har gjort mycket för att öka biodiversiteten.

Det finns en otrolig variation av husdjur och nyttodjur. Hunden är ett bra exempel. De hundratals hundraserna är alla Canis lupus familiaris, och härstammar från vargar som tämjdes för omkring 30.000 år sedan, då de lockades kvar vid människornas läger med matrester. Den intensiva aveln har gett hundarna radikalt olika utseenden, genom olikheter på några få gener.

I jordbrukssamhället blir hundarna viktigare, redan för 10 000 år sedan finns en ras som liknar våra dagars terrier och shar-pei.

Den riktigt hårda aveln börjar på 1800-talet, och då kommer de riktigt distinkta hundraserna fram, som bulldoggen. Sedan 1970-talet har designerhundarna kommit, med intensiv avel på personlighet, päls och utseende. Nya raser är labradoodle (avkomman av en labrador retriever och en pudel) och puggel (mops och beagle). Bäva månde puristerna, och i Sverige ses inte avel av blandras alls väl!

Den som ägnar sig åt blandrasavel utesluts ur Svenska Kennelklubben, även om aveln är väl genomtänkt och avelshundarna är testade för genetiska sjukdomar.

EU-parlamentet träter om klonad boskap. År 2007 blev kalven Dundee Paradise nästan lika känd som fåret Dolly, Dundee Paradise var den första klonade kalven. Företaget Cyagra öppnade en ny tid inom aveln, då kloning började bli en vanligare del.

Fördelarna för bönderna är stora. Kött och mjölk från klonade djur skulle bli för dyrt i dag. De djur som föds via kloning är snarare avsedda för avel, vilket ökar förutsägbarheten för bra avkomma. Det ger uppfödarna pålitlig tillgång till avelsdjur som är motståndskraftiga mot sjukdomar och som kan korsas in med andra djur.

Kloningen kan ge friskare djur, särskilt då den ger möjligheten att bevara hotade arter av tamdjur. Där skiljer den sig inte så mycket från den högteknologiska avel som finns redan i dag med provrörsbefruktningar och noggrann kontroll. Det svenska jordbruket har redan varit mycket framgångsrikt i sitt avelsarbete och har förädlat tamdjuren till hög produktivitet. Nu finns möjligheten att göra det ännu bättre.

Även kloningen har, som andra tekniker, lidit av barnsjukdomar. Det fanns en risk för att implanterade embryon, foster hos ko och får, växte sig för stora under graviditeten och fick allvarliga skador (kallat LOS - Large Offspring Syndrome). Samma problem fanns med provrörsbefruktningen när den först kom. Förekomsten av LOS har sjunkit, allt eftersom tekniken förbättrats, och är nu mycket låg bland lamm och kalvar. LOS har inte observerats hos klonade grisar och getter.

Slutprodukten av egenskaper är väl det viktiga, både för hundar och kor, inte avelsmetoden i sig?

Läs även andra bloggares åsikter om forskning, vetenskap, avel, djur, hundar, kor, miljö, genteknik, bioteknik, jordbruk, mat

Intressant

Minecraft, bara ett spel?

Det är bara ett spel, eller? Det är smått sanslöst att läsa om framgångarna för dataspelsföretaget Mojang och deras flaggskepp Minecraft. Spelets skapare Markus Persson, kallad "Notch" har nominerats av allmänheten som en av de mest inflytelserika personerna i världen i tidskriften Time.

Det låter som en riktigt bra story, och om det har journalisterna Daniel Goldberg och Linus Larsson skrivit boken Minecraft. Block, pixlar och att göra sig en hacka. Vi känner dem sedan tidigare från boken Svenska hackare. Bra uppsnappat av dem.

Boken är skriven på en spikrak journalistprosa där vi följer Notch Persson från pojkrummets dataprogrammering, över en uppväxt med en del tuffa familjeförhållanden, till att han jobbar för att uppnå sin dröm om att göra ett dataspel så bra han bara kan och så sedan världssuccén.

Boken ger en rätt god bild av scenen för dataspel i Stockholm, om vådan att starta ett företag i it-branschen och om pionjärskapets prövningar. Läsaren får veta mer om förlagssidan för dataspel och hur indiescenen nu har en bättre chans än någonsin tidigare att kunna nå ut till en större publik och sälja.

Notch Persson är dramats huvudperson. Han verkar vara en vanlig kille, lite blyg, intresserad av sina saker samt sin enorma kärlek till dataspel och kodning. Kanske inte en stor filosof, fast med en del goda karaktärsegenskaper.

Minecraft är ett intressant avsteg från grafikhetsens tomhet i branschen, med det har sina föregångare som Second Life. Kan snilledraget ha varit spelets relativa enkelhet, snarare än dess gränslöshet? Minecraft är ett engagerande spel, snarare än en hel existens som Second Life.

Berättelsens uppbyggnad känner vi till sedan kampen målats upp mellan garageföretag i Silicon Valley och storföretag som Xerox och IBM. Så överdriven blir inte boken av Goldberg och Larsson, den är betydligt mer stillsam än så.

Det är möjligt att tjäna pengar som självständig och det är anmärkningsvärt, fast det betyder inte att det är lätt och det är viktigt att hålla förväntningarna på Mojang inom rimliga proportioner. Går det riktigt att vidareutveckla Minecraft, eller har fansen tagit över? Klarar Mojang att fortsätta sin kloka strategi för licensiering (att inte sätta Minecraft loggan på allt, utan produkter det passar på)? Växer det bortom Notch Perssons vision än mer, eller försvinner det som en fluga?

Det finns en del frågor som inte besvaras av boken om några rättstvister med tidigare partners eller om ett spel som var viktigt för Mojang eller Notch Perssons skilsmässa som inträffade några månader efter boken kom ut. Svaren är troligen rätt enkla, men de hade varit intressanta att få.

Boken stimulerar till att tänka vidare på en utvikning om Stockholms it-värld för att undersöka villkoren för skapandet och om svenska företag riktigt befinner sig på rätt plats i ekosystemet. App-ekonomin kräver hel del slit. Det hemliga ingrediensen för it-undret undgår läsaren. Är pionjärtiden över för it-branschen, även om Notch Persson kan återgå till sitt skapande på rummet (om än nu det rummet ligger i centrala Stockholm)?

Fast de tankarna är något utanför bokens fokus. Goldberg och Larsson kör hårt och ger en bra inblick i en värld som kan vara svår att så för dem som inte är besatta av spel och datorer. De kramar allt ur storyn, som kanske har sina begränsningar. Som Notch Persson sa, det är ju bara ett spel, om än ett riktigt bra spel.

Boken om Minecraft är engagerande och upplyftande, om än snabb läsning. De omkring två hundra sidorna blir lästa på några pauser under en konferens.

Läs även andra bloggares åsikter om minecraft, mojang, dataspel, ekonomi, internet, media, böcker, design, kultur

Intressant

Weizmanninstitutet: från svampar till nanoteknik

Weizmanninstitutet i Rehovot är ett av världens mest prestigefyllda forskningscenter. Israel är tillsammans med Finland det land där stat och näringslivet satsar mest på forskning. Landets roll i forskningen är nästan tio gånger större än landets andel av världsbefolkningen. Hur kan det vara det? Israel är ett litet land och konkurrensen från både de amerikanska och europeiska toppuniversiteten är kännbar.

Läs även andra bloggares åsikter om israel, forskning, vetenskap, genteknik, nanoteknik, doft, medicin, läkemedel, 3d, historia

Intressant

Klänning på burk

Trött på samma gamla klänning? Det brittiska företaget Fabrican har tagit fram en lösning för fibrer i textilier som gör att de kan göras flytande, och hålla ihop. Fibrerna kan sprayas rätt ut på kroppen eller på en färdiggjord form. Lösningen avdunstar och fibrerna kan binda ihop sig igen, till att bli en verkligen kroppsnära klädnad.



Klädnaden tar du av dig genom att riva sönder den, och den blir kanske väl kroppsnära med tanke på svett och hudens andning. Fabrican har främst visat upp kläderna på burk i modevisningar, men de bästa användningarna finns inom industrin och sjukvården där textil kan behövas snabbt.

Läs även andra bloggares åsikter om teknik, kläder, mode, material, innovation, design

Intressant

Universum finns i Bremen

Ett Science Center är ett slags vetenskapsmuseum där du kan få prova på naturvetenskapliga experiment. En lekpark för forskningen, men inte bara för barn.

Wilhelm Mayer skapade 1888 Urania i Berlin, för att i Alexander von Humboldts anda öppna vetenskapen för allmänheten. Numer finns experimentparkerna runt om i världen, även i Sverige, med Tom Tits Experiment i Södertälje i spetsen.

I den tyska staden Bremen finns ett av Europas mest intressanta Science Center, Universum öppnades år 2000. Bremens universitet hjälpte till att skapa upp Universum, och det gör skäl för namnet; det är ett helt universum av lärdom och skoj.

Byggnaden kallas för "valen" i folkmun och nog den ut som en försilvrade strandad bjässe. Centret är uppdelat i tre avdelningar, en om människan, en om planeten Jorden och en om kosmos. Universum är ett besök att rekommendera. Ungdomar tycker det är kul, frågan är varför inte den fascinationen för vetenskapen fortsätter högre upp i åldrarna?

I Bremen finns också mycket av Europas rymdindustri på EASD. Först i år har fabriksområdet blivit öppet för allmänheten att besöka. Här tillverkas jätteflygplanet Beluga, transporten Automated Transport Vehicle för rymdstationen ISS , mycket av Ariane-raketen och europeiska rymdstyrelsen ESA:s forskningsmodul Columbus byggdes här. En skalenlig modell av ISS och den europeiska kontrollcentralen finns att besöka inne på området (NASA i Houston har bara det övergripande ansvaret för ISS).

Det är slående hur mycket pengar som rymdfart kostar, en uppskjutning med Ariane-5 kostar 20 miljoner euro (varierar på vikten). Den mest komplicerade delen av rymdfarten är inte längre raketen, utan dataprogrammen. Columbus var klar att sändas upp till ISS redan 2004, men att få färdigt mjukvaran gjorde att den först kunde sändas upp 2008.

Läs även andra bloggares åsikter om rymden, forskning, museum, vetenskap, tyskland, bremen, resor, barn

Intressant

Säkrare drickande av sprit bättre än lägre totalkonsumtion

Leder verkligen det verkligen till fler alkoholproblem om totalkonsumtionen blir högre? Det har varit en dogm inom svensk alkoholpolitik, men har lett till att politiken är mer inriktad på medelkonsumenten snarare än på att hjälpa dem som har problem.

Problemkonsumenterna försvinner i statistiken. Som en följd verkar det enligt dagens alkoholpolitik bättre med en befolkning som består av 90 procent helnykterister och 10 procent grava alkoholister, än 100 procent måttlighetsdrickare eftersom totalkonsumtionen blir lägre. Mönstret i drickandet är viktigare än den sammanlagda mängden. Se vidare i Tillräckligt nykter totalkonsumtion, för det är ju inte så att förutsättningarna är lika för alla.

Fler utskänkningstillstånd, längre öppettider på Systembolag och krogar, ett mer varierat sortiment och en långt större öppenhet för införsel för privatpersoner har inte lett till de skador och sjukdomar som förutspåddes. Alkoholkulturen ändrades, fast politiken skulle behöva gå från att straffa syndare till att hjälpa människor.

Läs även andra bloggares åsikter om alkohol, forskning, samhälle, politik, vård, socialpolitik, systembolaget, sommar, vår

Intressant

Tron, den digitala världens tidsspegel

Filmen Tron: Legacy gick med stor fanfar upp på biograferna år 2010. Det är en uppföljare av en film som gjordes 1982, och som gick hyfsat bra efter att ha spelat 74 miljoner dollar under åren med budget på 17 miljoner dollar.

Varför en uppföljare? Vi lever ju i en tid där Pac Man fyllt trettio och nätet mognat. Storfilmerna från sommaren 1982: Blade Runner, ET och Tron satte referensramarna för en hel generation av unga science fiction- nördar. De nördarna har blivit vuxna och kan nu sätta agendan. Då vill de se om filmerna och besöka ungdomsåren igen.

Tron var ett barn av Silicon Valleys stora genombrott. Apple II började säljas 1979, Xerox PARC skapade många av hörnstenarna i den digitala miljön, George Lucas ILM slog igenom inom specialeffektsbranschen. Många av den digitala miljöns kulturella frågor och konflikter uppstår under den tiden. Filmens storföretag Encom är inspirerat av Xerox och vissa har sett Tron som en berättelse om den första konflikten mellan Silicon Valleys hackerkultur och företagskultur.



Wendy Carlos elektroniska musik från 1982

Tron blev känd för att använda datorer för specialeffekterna. Egentligen är rätt lite i filmen från 1982 genererat av datorer. Det var för dyrt, effekter målades på filmen. Ett av de stora genombrotten var i manuset, eller rättare sagt i dess fysiska form. Manuset redigerades på en dator, och för att inte göra filmstudiocheferna och skådespelarna förvirrade så anpassades fonten i utskrifterna till att se ut som de blivit skrivna på en skrivmaskin. Än idag skrivs manus i Hollywood ut med typsnittet Courier, så att de skall se maskinskrivna ut.

Tron visade datavärlden som en plats som kunde visualiseras. Arkadspelen är en port över till datavärlden. Många säger att den cyberrymd som författaren William Gibson beskrev i boken Neuromancer nu har blivit verklighet. Hur mycket tid tillbringar vi inte på Facebook, World of Warcraft och hemsidor?



Daft Punks elektroniska musik från 2010

Teknikutvecklingen har dock tagit en annan vändning, cyberrymden är inte en plats vi beger oss till längre. Den franske tänkaren Jean Baudrillard skrev i boken Simulacra and Simulation att samhället redan har bytt ut all verklighet och mening med symboler och tecken. Den mänskliga erfarenheten är en simulation av verkligheten snarare än verkligheten själv. Från att tidigare ha varit en avbild, har bilden blivit en massreproducerad kopia för att slutligen ersätta verkligheten. Kartan skapar landet.

Baudrillard var alltför dyster kring att utvecklingen skulle frikoppla oss från våra ”naturliga” behov, då vi skapar många av våra behov idag, men han hade en poäng att det är inte vi som påverkar datorvärlden.

Tron: Legacy hade en mycket hög budget för att vara en film från en debuterande regissör och spelade även in en okej summa, även om producenterna nog hoppats på mer. Specialeffekterna är förstås snygga. Skådespeleriet och en del partier är ibland torrt, och inte riktigt engagerande. Filmen rymmer en övertydlig kritik mot Silicon Valleys pionjärer, om än i den traditionella konflikten om föräldrars relation till sina barn.

Slutet är en allegori över hur datavärlden kommer ut till oss genom en invasion. Nu skedde ju det redan i mitten av 90-talet då internet spreds, så filmen ligger efter sin tid. Idag är det den digitala världen som påverkar oss. Det är programmet som strålas ut till sin skapare, och tar med sig sin egen "kultur" och sitt sätt att fungera i vardagen. Vår anpassningen till den digitala verkligheten har vi bara sett början på. För det verkar bli vi som får anpassa oss.

Läs även andra bloggares åsikter om daft punk, musik, film, tron, teknik, internet, filosofi, samhälle, recension, kultur

Intressant

Kemikalierna och faran med risker

Det var lättare förr. Olyckan i Bhopal, Sevesokatastrofen och BT Kemi-skandalen i Teckomatorp var synliga hot mot hälsa och miljö. Synen av frätskador från stinkande gifttunnor utställda av skumma företag har blivit ovanlig i Europa. Nu gäller det att väga faror mot risker med kemikalierna.

Idag handlar kemikaliehotet om mycket låga doser i vardagliga produkter som kläder, mat och nappflaskor. Vi utsätts dagligen för hundratusentals olika kemikalier. Det är troligt att du har ämnen som pcb och ddt i blodet och mätbara mängder av arsenik, cyanid och koloxid i kroppen. Är det farligt att ftalater, dioxiner, tungmetaller och perfluorerade ämnen finns i vår närhet? C-vitamin är väl nyttigt, men tillsats E300?

Läs även andra bloggares åsikter om kemi, forskning, risker, miljö, natur, vetenskap, politik, moderaterna, eu, hälsa

Intressant

Antimateriens hemlighet

All materia i universum består av atomer, vilka i sin tur består av partiklar som protoner, neutroner, elektroner och så vidare. Fast varje partikel som finns har också en antipartikel. Följ med in i antipartiklarnas förunderliga värld.

Antipartiklar liknar vanliga partiklar, de har samma massa, samma laddning och instabila partiklar har samma livslängd. Antipartiklarna har dock omvända egenskaper, om till exempel en partikel är positivt laddad, som en proton, så är antiprotonpartikeln negativt laddad.

Albert Einstein förutsåg att när en partikel krockar med sin antipartikel kommer de båda att förgöras och omvandlas till ren energi, genom hans formel E=mc2 och skapa två högenergiprotoner. Om det går att bemästra antimaterian skulle det vara universums mest effektiva energikälla.

Atomen är grunden för all energi. Elektronerna som snurrar runt atomerna lagrar kemisk energi. När elektronerna går in i ett lägre energiläge frigörs energi. Den energin kan användas för att driva bilar, frigöra dynamitens explosiva kraft eller förbränna magnesium. Problemet är att kemisk energi är så ineffektiv, det mesta slösas bort i frigörandet.

Solen och andra stjärnor använder inte kemisk energi, utan kärnenergi. Det är fusion och fission, och det är här antimaterian kommer in. Om det gick att skapa och fånga in antiväte skulle det gå att skapa energi med maximal effektivitet. Forskningen har långt kvar tills att det går att skapa större mängder av antiväte, och det är instabilt, men i teorin går det att lagra hur länge som helst.

I längden finns lösningen på energiproblemet i antimaterien, frågan är när dess gåta blir löst?

Läs även andra bloggares åsikter om fysik, energi, väte, forskning, vetenskap, fusion, fission, kärnkraft

Intressant