tisdag 31 januari 2012

Framsyn är bättre än förutsägelser

Några tankar kring essän Det blir inte alltid som man tänkt sig av Henrik Höjer om förändringar i synen på framtiden.

”Ofta förutsätts att den tekniska utvecklingen är en tydlig linje från smart idé genom tillämpad forskning, tillverkning, försäljning och fram till användning och acceptans. Men verkligheten är mer komplex. Utvecklingen av en teknik hänger ofta på återkoppling med förslag och klagomål från dem som använder den...”

”Kortsiktiga förutsägelser baserade på prototyper i laboratorier eller under testning har problemet att de sällan förutsäger i vilken ordning teknikerna kommer i allmänt bruk. Orsaken är att även om de med god säkerhet identifierar vad som är på väg så är den kontext av ekonomi, politiska beslut och kunders val som avgör hur snabbt de utvecklas för komplex för att förutsägas med säkerhet. Även en tekniskt lyckad uppfinning kan behöva övervinna mycket motstånd och förseningar innan den når ut. Den kan också få nya användningsområden som ingen väntat sig”.



”... närmare kopplad till centrala forskningsområden och framför allt beskriver underliggande mekanismer – cellbiologi, genetik, datorteknik o.s.v. Den försöker inte heller ge exakta tidpunkter, vilket brukar bli varje domedagsprofets eller framtidsforskares bane”

”Ett sätt att överväga framtida teknik och metoder är att satsa på bredden snarare än djupet: även om utvecklingen av varje enskild teknik är osäker så är summan av dem betydligt säkrare. Även om stamceller visar sig kliniskt oanvändbara och beslutsstödsystem aldrig blir ekonomiska i vården, så kommer resultatet av de cellbiologiska och informationsmässiga framstegen ändå att förändra vården. Vi kan därför använda de individuella teknikerna som indikatorer för att bättre analysera vilken sorts förändringar vi kan vänta oss. Även tekniker som inte utvecklas eller appliceras pekar på vilka förbättringar som är möjliga och bör beaktas”.

Citaten är hämtade ur Tekniken befriar kroppen.


lördag 28 januari 2012

Är Stockholm en t-shirtable stad?


Är din stad t-shirtable? Idén presenterades av Mika Savela som ett sätt att mäta hur attraktiva och identitetsbyggande städer är för sina invånare. Skulle du hellre vilja bära en "I love Hjo" eller en "I love NY" t-shirt? Städarna rankades efter hur gärna testgruppen ville sätta på sig en viss stads tröja.

Det gäller att förstå sammanhanget. Den första t-shirten med stadsnamn på gjordes av Milton Glaser i början på 1970-talet, "I love NY". Designen blev berömd då den till New York nyinflyttade John Lennon 1974 bar den på ett foto. Det coola New York var fött.

Fast vad var det för stad som var t-shirtable? New York var på 70-talet en stad som på många sätt var i fritt fall, social och ekonomiskt. Arktiteken Ola Andersson visar på hur Manhattans vitalitet uppstod i skärvorna och var en biprodukt av beslut om stadsbyggnad. Den självsäkra attityden var det som fanns kvar i problemstaden, det speglades av t-shirtens slogan.

Stockholms Handelskammare har tagit upp tanken om t-shirtable cities för att ge "... en tydligare identitet för Stockholm och stockholmare måste i högre utsträckning bli stolta över huvudstadsregionen".



Edwin Heathcote tog i Financial Times upp problemet att många av de städer som brukar hamna högt upp på rankningar inte är så attraktiva. Du kan gilla en stad, men inte vilja bo där.

Ofta är listorna "kattmynta för journalister". Analyser om städer fastnar ofta i detaljer och spännande anekdoter som inte går på djupet. Starbucks och Zara finns i rätt olika städer. Frågan är ”olika från vadå”? Då blir listorna väl anpassade till vad som efterfrågas av en högre medelklass, som ofta vistas i staden på traktamente.

Det är förstås Richard Florida som svävar med sin ande över t-shirtable cities. Det är en stadsforskare som är intressant att läsa, men som definitivt haft sina problem. Tobias Harding beskriver hur den kreativa klassen nu är döende.

Ofta är det rätt harmlöst (om än att stadens PR-satsningar kostar skattebetalarna) men tankarna påverkar också policy och populärkulturen. Stockholm skildras som mer attraktivt än det är. Snarare är Stockholm attraktivt därför att Sverige är ett mycket centraliserat land, där landsbygd och andra städer har tappat i konkurrenskraft. Det är också populärt att föra över regionalfrågor och stadsfrågor till promotion, snarare än konkreta politiska värderingar. En bra stad för vem, och enligt vilka värderingar? Se även Västerås stad och det sanslösa East Sweden.

När jag och Anders Sandberg skrev boken Cities on the Edge såg vi på stadens djupa struktur (med inspiration av F.A. Hayek), dess definierande drag som visar om en metropol blomstrar eller faller samman. Då kommer vi in på helt andra egenskaper för att en stad ska vara attraktiv. Skulle vi ha skrivit den nu, skulle titta mer på Geoffrey West och hans tankar om stadens utveckling. Vi får se om det blir en uppföljning.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

fredag 27 januari 2012

Svensk Tidskrift märker ord

Svensk Tidskrift har en tävling om korta reflektioner över begrepp som på olika sätt används slarvigt i den politiska debatten. Idag publicerades mitt bidrag till tävlingen.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

torsdag 26 januari 2012

Internet och marknaden


Frågan finns fortfarande kvar. Besvärande, påträngande och med stora effekter för hur kulturen och media kommer att se ut i framtiden: hur ska vi få betalt?

Robert Levine har skrivit boken Free Ride- How the internet is destroying the culture business and how the culture business can fight back. Jag recenserar Levines bok i artikeln Kulturen räddar internet på Netopia den 24 januari 2012.

För något år sedan var svaret att innehåll på internet (den beteckningen är rätt talande i sig) inte kunde vara något annat än gratis. Robert Levine är en journalist som reagerade på att den hållningen inte tycks fungera för att bygga en hållbar marknadsekonomi för företag, förlag och konstnärer. Levine tyckte att det var konstigt att så många teknikföretag på internet fortfarande har lika omogna affärsplaner som under dotcom-eran eller ingen alls, som Napster. Det var en fråga om hur digitalt innehåll uppfattades, och han undersöker det i Free Ride.

När Robert Levine jobbade på tidskriften Wired i början av 00-talet tänkte han att på internet skulle kreatörerna befrias från upphovsrättens låsningar. Vi skulle få se en explosion i tillgänglighet och kreativitet.

Efter snart tjugo år så görs det innehåll som efterfrågas mest fortfarande av professionella mediaföretag. Levine ser idag mer blockbusters än experiment. Han beskriver nätkulturens utveckling i sin omdebatterade bok Free Ride- How the internet is destroying the culture business and how the culture business can fight back.

Den formella marknadsekonomin skadas när mellanhänder och teknikföretag drar nytta av piratkopierat material för att locka användare. Piratkopiering är inte stöld, skriver Levine. Det är mer som att planka på bio, då inget tas från biografägaren eller skådespelarna. Det är snarare biobesökarna som betalar för sig som drabbas, då biografen inte har råd att köpa in något nytt att visa dem vid nästa besök.

Hur internet ska fungera är inte givet. Digital Millennium Copyright Act (DMCA) från 1998 underminerade marknaden för digitalt innehåll. Den skulle skydda internetleverantörer från skadestånd, då det skulle räcka med att man tog ned copyrightat material vid anmodan. Lagen underskattade hur mycket material det skulle bli fråga om.

Musikbranschen gjorde bort sig efter Napster. Den började att stämma individer och förlorade allmänhetens sympatier. Konflikten styrde in på konsumenter kontra producenter, kreativitet mot kontroll. Piratkopieringen blev den ”killer app” som skapade efterfrågan på bredband och mediaspelare som iPod.

Det gynnade annonsförsäljaren Google. Ju fler användare på nätet, desto fler annonser ser de. Större närvaro ger mer data om hur annonserna kan skräddarsys. Fler varor och tjänster som förmedlas via nätet ger Google nya marknader. Därför vill Google behålla nätet som det är, och lobbar för nätneutralitet och svaga lagar kring upphovsrätt.

Tidningarna råkade illa ut. De ville nå en större publik och gav bort sitt material på nätet. Då de tog betalt för innehållet på papper, så bytte läsarna förstås. Reklamutbudet på nätet är enormt och beroende av utbud och efterfrågan, så tidningarnas intäkter föll ihop.

Film, TV och förlagen har haft mer andrum. Vilket genomslag kommer Amazon, Netflix och web-TV få? Levine pekar i några reportage på att det står och väger just nu.

För Levine handlar nätpolitik om marknadsekonomi mot anarki. Kreativ skapelse har omvandlats till digitalt innehåll som mellanhänder och teknikföretag indirekt erbjuder som komplement till bredbandet eller mediaspelaren. Hur skapandet finansieras spelar roll för innehållet. Reklam-TV gav grunda program för att tilltala en bred publik, kabel-TV skapade nischprogram som ”Mad Men”.

Det finns stora ekonomiska intressen på båda sidorna, visar Levine, och det framkommer sällan. Fast företag i allmänhet omvandlar gärna andras varor och tjänster till komplement till sina egna. Microsoft gjorde så med IBM:s PC, så mjukvaran blev central istället för hårdvaran.

Det är ett problem, enligt Levine, att skyddstiderna är för långa och skadestånden för höga. Svepande lagar ger en chimär av skydd. Teknikföretagen och mellanhänderna måste tjäna på att respektera upphovsrätten, istället för att se mellan fingrarna. Det är på gång ett skifte; Microsoft tjänar pengar på prenumerationer till Xbox Live och spel, inte på spelkonsolen i sig.

Levine förordar ”blanket licenses”, en klumpersättning på bredband eller mediaspelare genom överenskommelser med lagstiftarens stöd. Fungerar det på en större skala över internet? Kanske, men tidigare fanns det en begränsad mängd innehåll på ett begränsat antal medier. Då var det lättare att hålla reda på hur mycket varje rättighetsinnehavare skulle ha. Troligen är olika lösningar lämpliga för olika branscher.

Levine är en rutinerad skribent med gott om spänstiga åsikter i ämnet och reportagen är välskrivna. Free Ride är ett konstruktivt inlägg, även om det inte finns några enkla lösningar på hur vi laga ett trasigt internet.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

onsdag 25 januari 2012

Riskabla risker om köttätande

Vetenskapsjournalistiken drivs av medialogiken, det finns en snedvridning mot dåliga nyheter. Bakom larmrubrikerna står ofta epidemiologiska studier.

Jag skriver om den forskning som gjorts kring kopplingen mellan cancer och rött kött hos Second Opinion. Läs mer i Riskabla risker om köttätande från den 25 januari 2012.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

söndag 22 januari 2012

Ger kött cancer eller medialarm?

Ökar risken för cancer av att äta kött? Det skriver Karin Bojs i DN.

Först och främst undrar jag om varför vi inte har sett en ökning av antalet cancerfall? Vi borde ha börjat se mer av cancerfall orsakade av miljöfaktorer, vilket vi inte gjort.

Problemet är ofta att forskningen kring larmen grundar sig på epidemiologiska studier, snarare än att förstå patologin bakom. Epidemiologin skapar stora mängder statistik, som för ofta tolkas okritiskt. Patologin analyserar molekyler, celler och vävnader vilket ger oss förståelse om varför cancern kan bli malign - en biologisk mekanism - istället för att bara veta att den kan bli malign.

Vi en stor genomgång av litteraturen kunde man finna en ökning av risken på tio procent. Karin Bojs omnämner "massivt vetenskapligt stöd" för kopplingen köttätande och cancer med omkring 30 procents högre risk.

Det låter skrämmande, men det gäller att tänka på sannolikheter.

När amerikanska EPA började larmen om passiv rökning på 90-talet, så gjorde EPA en metastudie. Metastudier för samman forskningsresultat från många olika studier, hur värderas skillnaderna i metod och urval mellan studierna? Resultatet visade inte på signifikanta risker, så EPA tog bort en negativ studie ur metastudien och antog ett p-värde på tio procent. Det finns tio procents sannolikhet att effekterna de fann av passiv rökning beror på slumpen. Det resultat EPA fann efter bökandet var en förhöjd risk för lungcancer på 19 procent från passiv rökning. Jämför den med att aktiv rökning ökar risken för lungcancer med 2400 procent.

Riskhöjningar på under 50 procent är inte alarmerande. Det är epidemiologin bortom sans och måtta.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

lördag 21 januari 2012

The kids are alright: miniräknaren i skolan


TI, TI... gamle vän, hänger du med oss än? Jupp, visst är miniräknaren från Texas Instruments fortfarande förstahandsvalet på skola och universitet. Vilket är talande om utbildningsväsendet.

Miniräknarna kom för en 40 år sedan, och TI kom år 1996. Jämför med annan personlig elektronik från mitten av 90-talet. CD-skivor, fast telefon, personsökare var fortfarande ett alternativ till mobil, din dator var en desktop med modem och du räknade på en TI-83 Plus.

Den enda överlevaren är miniräknaren TI-83, varför? Därför att dinosaurie-dosan finns i skolmiljön och universitetet, du ska använda miniräknaren på tentan. Sättet på hur du skaffar dig kunskaper och hur du använder dem anser skolan inte har förändrats sedan dess.

Problemet är att lärarna och institutionerna upplever ett mycket tydligt hot, de levererar inte en tillräckligt bra utbildning och färdighetsinlärning till en rimlig kostnad. Då kostnaderna i systemet är så dolda för eleverna och andra intressenter, har det alltmer skråliknande särintresset kunnat dölja skolväsendets hållbarhetsproblem med en debatt om att eleverna är så lata nuförtiden.

Ny teknik förändrar inte bara formen för utbildningen, utan även innehållet. Där måste nya idéer börja komma fram.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

söndag 15 januari 2012

Kreditkort, det kontantfria samhällets ryggrad?

Det kontantlösa samhället är på väg, skriver Carolina Neurath i Svenska Dagbladet.

I centrum för det kontantlösa samhället står kreditkortet. Kreditkortet skrev jag om på Under strecket i juli, och ställde frågor kring säkerheten i systemen samt vem som får bära kostnaderna. Fungerar det verkligen att sätta kreditkortet som det kontantlösa samhällets ryggrad?

Det finns en hel del intressanta alternativ, några beskrivna i min artikel om pengar för Magasinet Neo.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

tisdag 10 januari 2012

Cities on the Edge reviewed


Cities on the Edge, the book about urban living in the 21st century, I wrote with Anders Sandberg has been reviewed by RPG.net, a quite favorable review. The reviewer focuses on the role-playing aspects of Cities on the Edge. You can buy the book from Steve Jackson, by clicking here.


lördag 7 januari 2012

Piracy and the changed nature of medical research

Medical research has never been so successful. Despite this, many doubt if the findings will translate into new drugs and treatments. The present patent system and business models of the pharmaceutical industry are being scrutinized with the light of the impending patent cliff. Pharmaceutical research is a commitment of long duration, while investors demand ever more rapid return on investments.

The Swedish Pirate Party strives to reform laws regarding copyright and patents, strengthening the right to internet access and daily privacy and increase the transparency of government administration. The Pirate Party gained one seat in the European Parliament after winning 7.1 per cent of the votes in June 2009, joining the Greens-EFA group. In September this year its German sister party gained seats in Berlin's state parliament. There are registered Pirate Parties in several European countries, including the UK.

Gradually expanding their focus from the issue of file sharing, pharmaceutical patents entered pirate policy. The programmes of the Swedish and German parties are deeply critical to pharmaceutical patents calling for their abolishment.

Thanks to universal health insurance, government subsidies account for the majority of the pharmaceutical companies' revenues in Europe. Only 15 per cent of the revenues of the companies actually go to research, the remaining mainly goes into marketing. Instead, governments should allocate 20 per cent of today's drugs bill directly to research in the universities. The pirates claim it would be provide more funds for research, spurring it to produce more results. The pharmaceutical companies would not need to do the research themselves, nor would not be any need for medical patents, as they would have no research costs to recoup. The price of medicines would drop when manufactured in a competitive market rather than by patent protected monopolies.



Patents are seen as making drugs inaccessible to developing countries, forcing their governments to use expensive patent drugs instead of generics. In this issue the pirates are close to the demands made by NGOs, such as Médecins Sans Frontières, to seize patents and extend compulsory license programmes.

Price controls are an impediment to European research. Pharmaceutical companies need higher-paying American consumers to recoup their cost. European consumers and governments benefit from price controls in the short term but in the long term, they suffer. New medicines sometimes no longer reach European consumers, hurting public health; and Europe is losing many quality R&D jobs.

The character of research in the universities has changed. The project to discover a gene affecting the course of a disease or foetal development, is quite different from one testing whether a molecule can function effectively and safely as a drug in patients. An increasing amount of preclinical research is done by young small companies, commonly originated in academy. These small businesses are created around a vital patent. If they have a promising medication in the pipeline they are often acquired by larger corporations for their patent. It is generally a mutually beneficial arrangement, the smaller research company cannot afford the costs for the Phase II and Phase III trials, while the big companies obviously cannot follow all leads in preclinical research.

The most expensive phase is not classical research, but rather the clinical trial. Patents are intended to compensate companies that spend the time and resources to test whether a drug is safe and effective, in comparison with those who only produce and sell medicines.

If patents are removed and commercialization pressure remains, might scientists become even more secretive and firms more aggressive?

In many respects, patents are just a tool in the commercialization process. How many of the documented issues associated with commercialization and industry involvement will go away if patents are banned? Some might even get worse. The Pirate Party's policy might have the unintended consequence to strengthen the position of 'Big Pharma'. By removing patents, the companies concentrating on preclinical research would be choked. Pharmaceutical companies would be required to fill in the gap, while getting even more in league with the government's controlling bodies.

The problems surrounding public health in poorer countries are rather about poverty, the prevalence of counterfeit drugs, lack of trained personnel and poor medical infrastructure. Rather than seizing patents and trying to shoulder the manufacturing burden alone, developing nations should take full advantage of the drugs being given away or discounted by the patent holders themselves.As chronic diseases become more prevalent in lower- income countries, it is vital that the quality of medicines is not sacrificed in a clinically irrational promotion of generic medicines. The differential pricing schemes pursued by some producers seems like a viable way of improving access while maintaining quality, as do properly administered voluntary licenses for generic production.

Venues such as medical prize funds, micro-loans and reforming pharmaceutical subsidies seem as a more appropriate first step. It does not provide all the resources needed for the small research companies, but can do a lot of difference for young researchers.

In a few weeks the Swedish Pirate Party will receive a second MEP, Amelia Andersdotter, due to the final ratification of the treaty of Lisbon. As Ms. Andersdotter has expressed her particular concern about pharmaceutical patents, it would be a good opportunity to find new approaches or at least first do no harm.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Oansenlig statuskonsumtion

Millennieskiftet var varumärkets storhetstid. Stora företagsloggor signalerade att bäraren av ett plagg hade vissa värderingar och även ...