onsdag 30 maj 2012

War on the internet

Intressant artikel av Johan Larsson i Internetworld om Internet under attack. Internet är vår tids viktigaste kommunikationsmedel, några skulle nog kalla det för mycket mer, så rädslan för hackerangrepp och cyberkrig är stor och motiverad i många fall.

Fast det är viktigt att påpeka att säkerhetsbranschen också drivs av Fear, Uncertainty, Doubt som kostar myndigheter och företag mycket pengar. Här är boken Worst Enemy av John Arquilla intressant läsning, varför gömmer sig så många bakom cyberkrigets Magniotlinje?

Frågan om hackare väcks också av Daniel Goldberg och Linus Larsson. Hur rädda ska vi vara för vår säkerhet på internet?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Intressant

tisdag 29 maj 2012

Det där om bioteknikens egenmäktiga gudar, efter tio år

Det är nu tio år sedan boken Som egenmäktiga gudar utkom. Tio år av hård kamp kring hur gentekniken och biotekniken ska användas i vårt samhälle.

De argument som pekas ut i boken gäller fortfarande och EU har svårt att bryta status quo när det gäller GMO. Kampen kanske inte behöver vara så svår som t.ex. forskaren Pamela Ronald har visat, det kanske t.o.m. går att kombinera GMO med ekologisk odling.

Framstegen på andra områden har varit givande, men kanske inte så enkla som vi först trodde. Bioteknikrevolutionen har stött på problemet att vetenskapen nog behöver tänka igenom en gång till hur DNA och skräp-DNA fungerar.

Oavsett om det för närvarande kan finnas hinder för utvecklingen så är i slutändan frågan politisk. GMO har använts mer i u-länder, men det är uppenbart att argumentet "GMO fixar världssvälten" inte fungerar. Självfallet inte på de aktivister Som egenmäktiga gudar beskriver, men heller inte på vanliga konsumenter. Fördelarna måste vara mycket tydligare för att allmänheten ska vilja ta till sig biotekniken.

För debatten om genteknikens alla användningsområden är i slutändan en debatt om vad vi anser om fördelarna med tillväxt. En debatt om vad som egentligen avses med hållbar tillväxt och varför en uppfattning om naturens eller tänkta framtida generationers behov ska komma före nu levande människors. Hur ska vi se på tanken att samhället numer inte behöver konkreta bevis för att agera på tänkta miljöhot?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Intressant

torsdag 24 maj 2012

Framtidens kontor och arbetsplats

Hur kommer framtidens kontor att se ut? Jag håller ett föredrag den 24 maj hos United Spaces i Stockholm.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Intressant

tisdag 15 maj 2012

Media, varumärken och ekonomi

Det är något förbryllande att just nu återupptas debatten om mediernas kommersialisering, både hos Sim(o) på Nordiska museet och hos Publicistklubben i Stockholm.

På Second Opinion den 15 maj 2012 diskuterar jag Mediernas kommersialisering. Mitt intryck från debatterna är att det fortfarande är svårt att diskutera varumärken för journalister och medier i allmänhet.

Uppdatering: Emanuel Karlsten gör ett intressant inlägg på À jour om varumärken och journalistik

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Intressant

lördag 12 maj 2012

Mediernas kommersialisering

Mediernas kommersialisering? Har inte medierna alltid varit kommersiella? Lösnummer, prenumerationer och annonsförsäljning har ju dragit in pengarna för att kunna producera ett innehåll sedan hundratals år. Ändå diskuteras kommersialiseringen Sim(o) Institutet för Mediestudier i samband med att Ingela Wadbring nu avslutar en studie kring frågan. Med detta följde ett seminarium lett av Torbjörn von Krogh.

Professor Wadbring tog upp frågan om ekonomerna och resultaträkning fått större inflytande på medias innehåll. Hur påverkar ägarkoncentrationen? Som andra sektorer har media mer och mer kommit att verka på en öppnare och mer komplex marknad, och många journalister uppfattar att tempot har blivit högre och att det finns mindre tid för "viktiga nyheter".

Mitt intryck är att det finns en viss idealisering av gårdagen inom media men även en förändring. Professionen, begreppet kom upp, var än mer omtalad tidigare. En betydelse som förde journalisten närmare läkaren och advokatens roll. En bild av en slags "ämbetsmannajournalist" som uppstod vid nationsbärande tidningar som New York Times och DN eller vid public service medierna. Medierna hade mycket riktigt fler specialjournalister tidigare, med en högre kunskapsnivå. Bilden var nog mindre träffande på de mer konkurrensutsatta och lokala redaktionerna. Fast i den mån som den stämde var den ett resultat av lokala monopol på läsare och annonsörer eller att det var lättare för stora finansiärer som staten att skjuta till stora medel.

Har avkastningskraven förändrats? Ingela Wadbring sade att bruttomarginalen iallafall är oförändrad i branschen. Ägarna är färre, konkurrensen högre och produktionen sker med färre anställda. Främst är det grafiker som försvunnit genom datorernas insteg, men även journalisterna har blivit färre. Frilansare täcker upp en del, men tabloidiseringen ledde till mindre material. För med distributionen så var produktionen av innehållet det dyra. Tidningen Metro var en bra idé på 90-talet, mycket annonser, mycket inköpt material, lättare distribuera. Fast nu är ett av tidningens problem att många istället läser tidningen på sin smartphone eller iPad i tunnelbanan.

Ingela Wadbring läste för forskningen en stor mängd artiklar över flera år och ansåg att tidningarna ofta är alltför präktiga och neutrala. Nackdelen var att de tydligare partifärgerna kunde få dem att slå över till att bli partimegafoner.

Ingela Wadbring sa att hon inte såg några tydliga mönster i utvecklingen. Förändringar i från hard news till soft news var inte så stora. Prenumerationsintäkter rätt oförändrade. Personfixeringen är ännu stor, det är lättare att få material genom att fråga en auktoritetsperson som en politiker eller forskare. Källorna har alltid varit centraliserade. Problemet är som Susanna Baltscheffsky på Ny Teknik påpekade, förr åkte du till en konferens och fick material till två-tre artiklar. Nu har du bara tid för ett telefonsamtal eller hugger på det som rör sig i offentligheten.

Det är svårare att sälja annonser med mediernas hagelgevärsmetod, särskilt för reklam-TV. Idag är medierna mindre elitistiska. De når fler men risken är att om man försöker nå alla, så når man ingen. Dessutom kan det vara riskabelt att sänka innehållets nivå när delar av publiken blir mer kunnig och medievan. Intressant nog börjar UNT nu ett samarbete med Google om sin annonsering.

Risken för redaktionell tvättning av annons och PR-material togs upp på seminariet.

Extrema bilder är inte så hjälpsamma. Hur marknadsanpassningen ser ut kan vara nog så viktig som att den finns. Johan Lindén, senior advisor till SVT:s VD-stab, ansåg att kommersialiseringsdebatten verkade rymma något annat: en oro för vilka villkor som journalistik kommer att skapas på framöver. Där har Lindén en poäng.

Plattformen påverkar, "the media is the message" men det digitala materialet och pappret ligger så nära varandra. Pappret blev inte platsen för fördjupning, webben blev en snabb version av papperstidningen. Tidningarna ville nå en större publik och gav bort sitt material på nätet. Då de tog betalt för innehållet på papper, så bytte läsarna förstås.

Reklammarknaden på nätet är än mer utsatt, och frågan är hur stor den är? Pressen finns att möta fallande intäkter på webben med att producera kvantitativt mer av billig journalistik. Det är då som reporterrobotarna kan ta över och algoritmer matcha en mänsklig journalists sammanställningar

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Intressant

fredag 11 maj 2012

Hjälper högre utbildning arbetsmarknaden?

Det var på nittiotalet som ekonomen Robert Reich drog upp riktlinjerna för en arbetsmarknadspolitik för 2000-talet i sin bok The Work of Nations: riktlinjer där högre utbildning var nyckelordet. Men hur gick det sedan?

Jag tar upp frågan i en radioessä om kunskapsarbetare och symbolanalytiker hos Sveriges Radio P1 OBS! den 7 maj 2012. Du kan lyssna på programmet från den här länken och läsa essän via den här länken till Sveriges Radio.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Intressant

Journalistslem och medievetenskap

Den senaste tiden har debatten om politisk bias i medierna fått en bra ny vinkel. Erik Helmerson skriver om kårandan i halsen och att en brist på variation i infallsvinklar, politisk åskådning och tankevärld kan sänka förtroendet bland läsarna. Karl Palmås påminner om sin bok om slem, där P O Ågren ger en god sammanfattning av bokens budskap, det är ett spontant uppkommet mönster av små, små anpassningar till en yrkesgrupp.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Intressant

torsdag 10 maj 2012

Malignt melanom, H&M och Cancerfonden

Cancerfonden rasar mot H&M, de befäster ett livsfarligt skönhetsideal, att vara solbränd med sin nya baddräktskampanj med Isabeli Fontana.

Ordet cancer skrämmer och hudcancer är den vanligaste formen av cancer. Fast hur skadlig är den? 95 procent av all hudcancer är liten, lokal, godartad och försvinner av sig själv. Snarast är det en av de minst dödliga formerna av cancer, och malignt melanom är den ovanligaste formen av hudcancer. Det tas många prover helt i onödan, helt enkelt för att läkarna vill vara säkra och definierar melanom bredare nuförtiden.

Många har hört att det är farligt att sola i Australien. Fast solen är farligare för australiensare i Australien, därför att många australiensare har ärvt blek hud från sina förfäder från de brittiska öarna.

Problemet med faran från UV-strålningen är densamma som verkar i mycket forskning idag. Forskningen grundar sig på epidemiologiska studier, snarare än att förstå patologin bakom. Epidemiologin skapar stora mängder statistik, som för ofta tolkas alltför okritiskt. Patologin analyserar molekyler, celler och vävnader vilket ger oss förståelse om varför cancern kan bli malignt, istället för att bara veta att den kan bli malign.

Vi har blivit rädda för solen, det borde vi inte vara på så bleka grunder. Solen är vår källa till vitamin D och mycket tyder på att det är bra att barn är ute i solen så att deras hud blir mer motståndskraftig mot solbränna senare i livet.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,

Intressant

tisdag 8 maj 2012

Individualiserad integrationspeng

Tankesmedjan Liberalerna lanserar rapporten En privatare integration av Jan Rejdnell och Per Pettersson. Det hör till ovanligheterna att jag skriver om integrationspolitik, jag gör det för att dels skriften är intressant och dels för att integrationspolitiken som den idag lagts upp bär på en hel del problem.


Integrationspolitik brukar vara en inspark i karriären för många unga intellektuella liberaler. Det är ett ämne som är tacksamt att diskutera just för att det inte har samma tyngd som industripolitik, finanspolitik och de stora socialförsäkringsfrågorna. Det innehåller många viktiga frågor och det går att ta upp ämnen och vinklar som inte skulle få en arena, om de inte diskuterades ur en minoritär synvinkel. Problemet är att detta döljer att integrationspolitiken egentligen döljer att samma problem drabbar alla grupper i samhället, fast än värre dem som står utanför.


Integrationspolitiken kom när arbetskraftsinvandringen ströps. Flyktingen målades snarare upp som en värnlös, relativt likartad grupp; den som stod utanför den svenska modellen, vilket rapporten snuddar och gärna kunde ha ägnat lite mer utrymme åt att beskriva.


"En privatare integration" är välskriven. De många stock art fotografierna stör intrycket, texten står sig även utan dem. Författarna föreslår en integrationspeng; att de resurser som idag sprids ut över kommuner och myndigheter istället tillförs individen. Avsikten är att ge valfrihet för den nyanlände, ge konkurrens för att kunna höja nivån i integrationen. Det ska också få bort de problem som finns med att myndigheter inte kan samordna sig, eller att det blir stora praktiska problem för invandrare att flytta från en kommun till en annan.


Det är sympatiskt och klokt att sätta individen i centrum. Välfärdspolitiken måste bejaka individuell rörlighet, erkänna mer mångfald och att behoven kommer att variera med tiden. Högst konkreta frågor och problem i vanliga människors liv får inte försvinna in i kollektiv. Resultatsbaseringen, att aktivitetsutförarna får sina pengar först när olika faser som SFI och yrkesträning klarats av, ska ge rätt incitament i systemet. Det ska gå bra för den nyanlände, inte dåligt, vilket tyvärr annars är framgång med att ha många "klienter".


Grunddragen bra. Fast problemet med pengsystem brukar bli att politiker gärna vill att systemen ska göra mycket annat också. Så även här.


Etableringslotsarna kan vara bra för vissa. Läsplattor i undervisningen är troligen en mycket bra idé, fast inte för alla. Skatterabatter och slopande av skatt upp till en viss inkomst är bra, fast fördelarna begränsar sig nog inte bara till att ge insteg på arbetsmarknaden för invandare. Det är synd att rapporten går in med att peka på att politiken ska morot och piska till hur civilsamhället ska hjälpa till i integrationen. Fler legitimationer inom SFI gynnar nog bara de aktörer som är inne idag, istället för att sätta ett förbättringstryck. En del av detta är redan en del av politik i nuläget, men förslagen förtar glansen något av den mycket bra idén med integrationspengen. Skälet var väl att ge mer styrning till den nyanlände och tydligare riktlinjer för uppföljning?


För det som alltför ofta försvinner är att producentsidan i välfärden inte följs av att medborgarna får direkt kontroll över sin efterfråga. Ett offentligt efterfrågemonopol med ett privatiserat utbud blir inte heller anpassat till folks enskilda behov.


Liberalerna definierar sig som en do tank. De ska ta fram material som rätt snabbt ska kunna omvandlas propositioner och motioner. Det finns svårigheter, fast så främmande är inte deras förslag för dagens politik. Problemet är att dagens politik mest handlar om att lappa och laga i system vars grundläggande tankar inte stämmer med hur samhället fungerar längre. Alltmer präglas samtiden av långa vågor av innovation och investeringar. Vi är vana vid konjunkturnedgångar och kriser, men fortfarande förväntar sig beslutsfattare att det finns en regelbundenhet och återgång till stabilitet. Den stabiliteten är nog förlorad. För att få genomslag behöver ett förslag inte vara för praktiskt och begränsa sig till vad som verkar politiskt möjligt idag. Där finns utrymmer för att förändra integrationspolitiken, för den kommer inte vara sig lik i vilket fall som helst om några år.


Införandet av en slags integrationspeng verkar ha bra tankar för att ta ett steg ditåt, om politiker kan avstå från att försöka använda redskapet till alltför många skilda mål. 


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,


Intressant

måndag 7 maj 2012

Tennessee monkey bill: vetenskap, klimat och politik

Den viktigaste vetenskapskommunikationen sker i skolorna. Där läggs grunden för hur elever, ofta även under sitt vuxna liv, kommer att uppfatta naturvetenskaperna.

Klotet i Sverige Radio P1 sände ett reportage om klimatskeptisk undervisning i USA:s skolor. Delstaten Tennessee

tillåter och uppmuntrar lärare att undervisa den ”andra sidan” av klimatförändringen – alltså att den konstaterade globala uppvärmningen inte skulle bero på mänskliga utsläpp av koldioxid utan av naturliga svängningar i klimatet

Claes Andreasson på Klotet länkar vid artikeln till lagtexten. Lagen verkar ge intryck att förbjuda politiker och administratörer i delstatens skolor från att hindra lärare som pekar ut att allt inte är säkert i vetenskapliga sammanhang. Det låter inte som politikerna uppmuntrar någon sida de vetenskapliga debatterna. En del låter bra, att lärare ska ge eleverna det bästa sättet att ”objektiv värdera” bevisen.

Det är en på sina håll hård debatt i USA, där TIME:s krönikör har en poäng: politikerna går in för mycket i detaljerna om hur skolorna ska skötas med den här lagen. Det är ett problem, även om det inte går att utläsa någon Tennessee Monkey Bill ur lagen (efter the Scopes Monkey Trial).

Kan det ligga ytterligare politiska syften bakom med att påverka hur undervisningen i naturvetenskap går till i Tennessees skolor? Kanske, en del andra lagförslag som stannat vid just förslag har gått i en konservativ riktning t.ex. runt om att diskutera homosexualitet i klassrummet.

Det är konstigt att kunskap ställs upp som två sidor i vetenskapen. Vetenskapen ger en högst tillfällig syn efter sin forskning. Ett av de stora problemen i skolan är att för att lära sig grunderna i naturvetenskap och matematik så har en auktoritetsdriven syn på vetenskap ofta förts fram som undervisning.

Vetenskapens tillfälliga natur inom vetenskapsteorin, en metasyn, är svår att förstå. Handlade inte naturvetenskap om rätt och fel? Många naturkunskapslärare i skolan har nog svårt med det synsättet själva eller saknar utbildningen för att undervisa om det på ett bra sätt.

Det är inte ovanligt att statsmakterna ingriper i klassrummet. I Sverige är vi vana vid att politiken går rätt långt in i klassrummet. Skolorna, de kommunala såväl friskolorna, måste följa lagar samt läroplanen och vad den säger ska läras ut och hur.

Fast idag är inte den metadiskussionen och faktakollen så svår att göra. Datorer och internet ger eleverna tillgång till andra åsikter snabbare och enklare än tidigare och då går det att undersöka vad läraren säger.

Den förstärkta växthuseffekten som står bakom klimatförändringarna har inte heller några slutgiltiga bevis. Den är den bästa förklaringen hittills på mönstret av stigande temperaturer under de senaste hundra åren. Förklaringen understöds av indicier från fältet och resultaten av körningar på datamodeller av klimatet som tar hänsyn till tidigare förändringar. Det är den graden av visshet all vetenskap arbetar med. Frågan är istället hur länge det kommer att dröja innan problematiska klimatförändringar sker, och hur allvarliga skador de kan åstadkomma. Här är forskningen osäker och beslutet att skydda sig mot problem beror på sannolikhetsberäkningar. Exempelvis, om det finns en låg risk för att vissa mycket allvarliga katastrofer inträffar ska vi då gardera oss och handla mot den risken? I sådana fall hur?

Ovanstående är inte så svårt för en högstadieelev att själv ta fram. Vetenskap är inte en samling fakta att acceptera och plugga in. Det kritiska tänkandet är grunden, inte kunskaperna i sig. Skolans uppgift ligger nära det som författaren Pär Rådström sade "vi skall inte ge barn någonting att tro på, utan en solid grund till tvivel".

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

FOI och klimatets kommunala verklighet

Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI, har gjort en undersökning om hur kommunala beslutsfattare ser på klimatförändringen. FOI verkar genom Annika Carlsson-Kanyama (som jag har svårt att förstå när hon talar som myndighetsperson, forskare eller aktivist) säga att kommunala företrädare är klimatförnekare. Det verkar som om bilden ska formas att Lars-Göran Bengtsson, starke man i Svinarp, står emot klimatarbetet.

Skälet är nog lättare och samtidigt mer talande. En av miljörörelsen gamla deviser, tänk globalt - agera lokalt, sällan används i dag. Det skapar upp en stor skillnad mellan myndigheternas planer och de lokala förhållandena.

En tredjedel av Sveriges kommuner har mindre än 11 000 invånare. Utflyttningen beror på försämrade ekonomiska förutsättningar, vilket leder till än sämre skatteunderlag och därmed kanske skattehöjningar och en försämring av förutsättningarna för näringslivet i kommunen. Då läggs företag ned och fler ungdomar flyttar - i en ond cirkel.

Pressen är tuff även på relativt framgångsrika kommuner som t.ex. Gnosjö kommun. Tänk då på att om Gnosjö kommun minskar sina koldioxidutsläpp med 25 procent så är det försumbart på en global nivå, däremot kommer det att bli en mycket kännbar kostnad för kommunen och näringslivet i kommunen (som dessutom i högre grad verkar på en global marknad).

Det är inte så konstigt att lokala företrädare tvekar över planer som verkar ödelägga kommunen utan att göra skillnad på relevant nivå. Undersökningen borde vara en kraftfull signal om att lyssna på vad som sker ute i kommunerna och vilka deras förutsättningar är.



Uppdatering Red Blue Green upptäcker hur väldigt många kommunalpolitiker blir klimatförnekare i FOI:s enkät, säg att de som inte delar en åsikt till fullo förnekar den.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Intressant

tisdag 1 maj 2012

Miljöjournalistiken, partisk och påverkad?

Stor debatt har utbrutit sedan JMG kom med sin redovisning av journalistsympatierna. Har Kent Asp och forskarna mätt rätt? Hur hög svarsprocent? Intressanta frågor, kan vara värt att ta upp dem senare. Nu tittar jag istället på hur debatten brukar blossa upp runt att politiska åsikter styr hur journalisterna rapporterar.

På den ena sidan finns tanken att journalister egentligen är politiska aktivister eller styrs helt som marionetter av ägarnas agendor. På den andra sidan spelar politiska åsikter ingen roll, det är yrkesnormen som styr hur journalistiken ser ut. Allt tal om bias handlar bara om betraktaren, sägs det.

Tänk, för kanske 10-15 år sedan sades de stora mediakonglomeraten vara osårbara och dikterade vad publiken skulle tycka. James Fallows Breaking the News samt The Global Media: The New Missionaries of Corporate Capitalism av Edward Herman & Robert McChesney var trots sin slagsida kurslitteratur för blivande journalister. Idag så är istället media hjälplösa under kostnadsjakten, vikande upplagor och publikens ointresserade förakt. Robert McChesney propagerar idag för att mediakonglomeraten måste räddas genom att införa ett statligt presstöd. Extrembilder är nog inte så hjälpsamma.

Kraven på att leverera mer innehåll snabbt pressar på en ytlighet. Det är sällan det finns tid att tänka politiskt kring en nyhet eller ett reportage. Psykologi spelar en roll därför att publiken lägger mer märke till och reagerar på en artikel, vinkel eller ämnesval de inte gillar eller håller med om. Innehåll som läsaren gillar och håller med om, reagerar man inte så mycket på.

Om jag ser till ett av mina områden, miljöjournalistiken, så är ett av problemen var man som journalist återfinner de braskande och anpassade nyheterna tillsammans med de ekonomiska intressena. Då kommer ofta myndigheter och miljöorganisationer nära som informationskällor. Centraliseringen av källorna är omvittnad för journalistiken som helhet. Det går ju alltid att hänga runt Miljödepartementet och hitta en story. I de kretsarna finns också prispengar, vidare kontakter, vidareutbildningar och nya arbetstillfällen.

Samtidigt var det inte så länge sedan journalistiken diskuterade sig själv som en profession, likt läkare och advokater. När jag läser i föreningen Miljöjournalisternas skrift från 15-års jubileumet så finns frågan om professionen där, men även ambitionen att miljöjournalistiken måste etablera en självständighet och trovärdighet. Det var en av drivkrafterna till att föreningen bildades. Grundaren Erika Bjerström sa i en intervju:

Generationen före mig var miljöjournalister väldigt uttalat på naturens och miljöns sida. Det gjorde att man lätt hamnade ganska nära organisationer som Naturskyddsföreningen och så där. Jag stöter fortfarande på att folk förväntar sig att jag ska köra etanolbil och bygga hus med miljövänliga material.

Ben J Wattenbergs The good news is the bad news is wrong tar upp att medierna missar de goda utvecklingarna regelmässigt, konsekvent men ofta helt oavsiktligt. Den konsekventa snedvridningen beror på att enskilda händelser (ett larm, en miljökatastrof) är lätta att skildra medan det är svårt att skildra processer i samhället, särskilt långsiktiga sådana. Samtidigt är processerna ofta viktigare för att förstå samhället. Ett bra exempel är hur media behandlade Colony Collapse Disorder, den stora bidöden. Ingen konspiration, men en av de enklaste förklaringarna som man redan kört vid andra tillfällen, verkade passa in.

S. Robert Lichter, Stanley Rothman och Linda Lichter skildrade USA:s journalistkår i The Media Elite: America's New Power- brokers. Boken hävdar inte att en politiskt, socialt och kulturellt homogen yrkesgrupp medvetet politiserar rapporteringen. De pekar i stället på den ofrånkomliga styrning som ligger i gemensamma referensramar och värderingar. Journalister avbildar verkligheten för resten av samhället. De gör det genom de dagliga besluten i sin hantering. Vad är värt att skriva om? Hur kan ett ämne behandlas i en artikel? Vad uppfattar man som relevant för läsaren och säljbart? Vem uppfattar man som sin läsare? Hur mycket utrymme skall ett ämne få? På vilket sätt skall ämnet vinklas för att bli en god berättelse? Vilken betydelse skall läggas i artikelns ord? Vem är intressant nog att få komma till tals? Vilka källor är trovärdiga och informativa?

De föreställningar journalister lägger till grund för sådana beslut bidrar till att bestämma vilka bilder och berättelser av samhället som delges publiken. Varför ta upp en larmrapport? Det är lockande för då måste läsaren engagera sig om faran åtminstone för att se om det drabbar en själv. En god nyhet, att ett miljöproblem kanske inte var så farligt, är ju kanske trevlig men engagerar inte lika mycket.

Lösningen är inte att helt enkelt undvika partiskhet och eftersträva saklighet i abstrakt mening. Det är att i en vidare mening identifiera och erkänna den ofrånkomliga roll som värden och perspektiv spelar i bedömningen.

De allra flesta journalister vill bara producera god journalistik. Men vad som avses med denna "goda" journalistik är starkt ideologiskt präglat och inte så lätt att sätta en partietikett på.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Intressant

Google och integritet?

När Googles kamerautrustade bilar fotograferade hus och gator tog de också tillfället i akt att avlyssna de trådlösa nätverk de snappade upp på vägen, skriver DN.

Google och integriteten är en som vanligt en het fråga, och en viktig del för att förstå hur Google fungerar. Googles dominanta position beror på historiska skäl, där Google bringade ordning i det kaos som var 90-talets internet (som Siva Vaidhyanathan skrev, är företaget internets Julius Caesar).

Idag borde internet segmenteras mer, med mer specialiserade tjänster. Är verkligen Google bäst för alla sökningar? Om man vill vi ha mer av integritet, är då t.ex. DuckDuckGo ett alternativ? Tim Black fångar andan väl, For Google, privacy just doesn’t compute att det ingår inte Googles uppfattning av internet och hur det fungerar.

Kan Google i längden drivas på inkomsterna från annonsmarknaden? Diskussionen om hållbarheten i internetjättarnas affärsmodeller blir viktigare ju längre de är på börsen. Intressant nog påpekar Black att Schmidt använde också en variant av "rent mjöl i påsen" argumentet för att försvara Googles policy. Kanske är det som juristen Daniel Solove skrev att vi faktiskt bokstavligen inte längre har något att dölja.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Intressant


Sammandrag politik och teknik GAL-TAN Arholma

Av Moralist - Eget arbete, Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=4269104 Nedan följer en kort sammanfattning ...