tisdag 10 juli 2012

Dr. Enderleins formbytande bakterier

År 1925 publicerade den tyske zoologiprofessorn Günther Enderlein boken Bakterie Cyklogenie (bakteriernas livscykel). Enderlein förde fram teorin att ursprunget för varje mikrob var ett litet protein av vegetabiliskt ursprung. Särskilda stimuli fick detta protein att polymeriseras till något som Enderlein trodde var ett förstadium till virus. Från virusfas ansåg Enderlein att ytterligare utveckling till en bakterie skulle kunna äga rum, och till slut bli en svamp.

Professorn försökte att utveckla en isopatisk medicin, att behandla en sjukdom med samma ämne som orsakar sjukdomen, som mikrobiella patogener och toxiner. Det var vettigt utförd forskning för sin tid, men hans modell av livscykel för bakterier med ett växtprotein som utgångspunkt har visat sig felaktig. På den tiden ansåg forskarna att det var proteiner som var den grundläggande enheten i alla levande varelser och grunden för ärftlighet. Fram till 1953 med Watson och Cricks upptäckt var det inte känt att DNA är en fråga om ärftlighet och att DNA-transkriberad RNA är mallen för mer än 25 000 proteiner i en mänsklig cell. Enderlein kände inte till DNA och vad som styr genetisk information.

Enderlein utvecklade också ett diagnostiskt verktyg för att undersöka hur mikrober omvandlades till virus, till bakterier och slutligen svampar genom att observera blodet hos patienten i ett mikroskop, och jämföra förändringarna med vad han sett tidigare hos sjukdomar. Genom att använda mörkfälts- och faskontrast mikroskop undersökte han levrat blod.

Modern kunskap om cellens struktur visar att den här sortens utveckling av mikrober inte är möjlig. Till exempel kan inte ett virus föröka sig ensamt. Det infekterar en cell med en liten mängd av sitt eget DNA i den mottagande kromosomen, och omvandlar den angripa cellen till att göra nya virus. Även om många frågor kvarstår om orsaken till sjukdomar och de molekylära mekanismerna som möjliggör och reglerar livet, vet forskarna förutsättningarna för organismer att existera och föröka sig.

Günther Enderleins metod var rimlig för sin tid, men har sedan dess grundligt motbevisats. Det är så vetenskapen fungerar. Fast inte alternativmedicinen. Där används blodanalys, Dry Blood Cell Analysis (DBA) eller koagulationsfaktoranalys ännu, och blandas till en ny mix med ord som obalanser och makrobiotisk kost. Alternativmedicinen använder gärna skolmedicinens yttre skal för att ge sig själv trovärdighet. Enderleins avfärdade teorier fungerar ju förstås inte bättre, allra minst som de används av folk inte ens satt sig in i varför teorierna var fel.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Intressant