Det talas om ofta om näthät. En del går säkert under samma rubrik som nätberoendet, men ett tillräckligt stort och öppet forum kommer att innehålla hemsk mobbning och säkert mycket som går utanför lagens råmärken. Abraham Foxman and Christopher Wolf har skrivit boken Viral Hate: Containing Its Spread on the Internet som beskriver hur nätmobbning och näthat uppstår och kan utvecklas även till fysiska angrepp offline.
Foxman och Wolf talar främst om USA. I Sverige valde vi att inte ha yttrandefrihet utan istället en korporativ modell för mediabranschen där yttrandefriheten bärs av en ansvarig utgivare. Det märks i skillnaden för skyddet mellan publikation och en medborgares sociala medier (fast möjligheten finns genom Myndigheten för radio och TV). "Rätten att bli glömd" som EU tagit fram genom dataskyddsförordningen kommer att påverka frågan ytterligare.
Mest kontroversiellt är att Foxman och Wolf tar upp att anonymiteten på nätet är en av orsakerna till näthatets spridning och föreslår att alla bör kommunicera under sitt riktiga namn. Motargumentet är att det verkar som ett extremt förslag av författarna, men ett sätt att bevara anonymiteten skulle att hantera pseudonymer istället.
Författarna tar fram en bra blandning av åtgärder för att hindra näthatet, som utbildning för att höja kunskapen om de digitala medierna, vilken roll ISPer bör spela med att sätta gränser inom den tjänst de erbjuder och hur gammal hederlig nätetikett kan komma till nytta igen. Juridiken en trubbigt vapen, och polisingripanden för att tysta grupper eller individer online kan sprida sig till andra sammanhang och slå tillbaka.
Återkomsten av etikett och gemenskaper på nätet är nog bästa sättet för att mildra och förbättra problemen till en bra nivå.
Läs även andra bloggares åsikter om näthat, internet, webb, teknik, debatt, media, boktips
Intressant
Foxman och Wolf talar främst om USA. I Sverige valde vi att inte ha yttrandefrihet utan istället en korporativ modell för mediabranschen där yttrandefriheten bärs av en ansvarig utgivare. Det märks i skillnaden för skyddet mellan publikation och en medborgares sociala medier (fast möjligheten finns genom Myndigheten för radio och TV). "Rätten att bli glömd" som EU tagit fram genom dataskyddsförordningen kommer att påverka frågan ytterligare.
Mest kontroversiellt är att Foxman och Wolf tar upp att anonymiteten på nätet är en av orsakerna till näthatets spridning och föreslår att alla bör kommunicera under sitt riktiga namn. Motargumentet är att det verkar som ett extremt förslag av författarna, men ett sätt att bevara anonymiteten skulle att hantera pseudonymer istället.
Författarna tar fram en bra blandning av åtgärder för att hindra näthatet, som utbildning för att höja kunskapen om de digitala medierna, vilken roll ISPer bör spela med att sätta gränser inom den tjänst de erbjuder och hur gammal hederlig nätetikett kan komma till nytta igen. Juridiken en trubbigt vapen, och polisingripanden för att tysta grupper eller individer online kan sprida sig till andra sammanhang och slå tillbaka.
Återkomsten av etikett och gemenskaper på nätet är nog bästa sättet för att mildra och förbättra problemen till en bra nivå.
Läs även andra bloggares åsikter om näthat, internet, webb, teknik, debatt, media, boktips
Intressant
.jpg)
