onsdag 23 oktober 2013

Technology liberates the body

Medicine is a deeply technological endeavor, both using and driving the development of the latest science and engineering. As more and more people grow older and seek to take charge over their own health, technology advances faster and the core principles of life are being understood, medical technology is advancing at an ever faster rate. This technological change has profound implications for the organization of health care: new forms of organization become possible, and to make full use of many technologies the current centralistic health care organizations need to adapt.

The report Technology liberates the body: the medical technology of the future, the patients, and health care (Tekniken befriar kroppen - Framtidens medicinska teknik, patienterna och sjukvården) explains the recent developments in pharmaceutics and medical technology.

In the past we have had eras of mechanical, chemical and electronic medicine, dominated by particular relations between dominant technologies, health care systems and the patient-physician relationship. We are now entering an era of information and biotech medicine where new opportunities appear.

Information medicine holds the potential for a distributed, international health care market as well as potentially bringing much diagnosis and treatment into the home or to local care. Cheap, distributed sensors enable widespread health monitoring and diagnosis – including the self-diagnosis of many patients, undermining diagnostic monopolies and supporting a move from a client role of the patient to a demanding customer role. New imaging technologies enable both more thorough examinations of patients at hospitals, potentially shortening the diagnostic chain and improving the treatment but also changing the traditional workflow.

The biotechnological revolution enables new forms of pharmacology, both the use of genetic screening to find the best medication for a patient and radical new treatments affecting particular bodily systems. Many previously serious illnesses are becoming chronic diseases. In an ageing population with many chronic diseases preventative medicine becomes emphasized, but the new advances allow forms of prevention that amplifies normal performance. This often blurs the borders between palliative, curative, preventative and enhancing medicine. At the same time regenerative medicine promises cures for many infirmities, but requires new levels of integration between the medical professions, biotechnologists, nanotechnologists and materials scientists.

As medicine and the concept of health become more individualized, both due to patient demands, the individualization of diagnosis and treatment thanks to pharmacogenomics, sensors and imaging, the old centralized “one-size-fits-all” health care is being challenged. Whether the hospital of the future is a campus of hi-tech clinics or a network within an distributed health care ecology, it is clear that it will not be very like the current hospital system – assuming political, organizational and economical pressures are not sufficient to prevent the adaptation of the new technologies being researched. The irony is that while health care is a tremendous boon to both individuals and to society at large, only the costs are visible to the planners.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,

Intressant

tisdag 22 oktober 2013

The world is waiting for antibiotics

"I don't think people realize how much we rely on antibiotics," the slender, 31-year-old Laxminarayan told me recently. "We need these drugs for the next 200 years, and we're approaching this in such unimaginative ways that it's scary." 
- Jonathan Rauch, Ideas Change the World—and One Think Tank Quietly Did.
Antibiotic resistant bacteria are of great concern — the health of millions is dependent on medicine's ability to defeat the threat of infectious diseases. The World Health Organization estimates that multi-drug resistance accounts for more than 150,000 deaths each year, more than from tuberculosis.

Without effective antibiotics in health care, humanity would be thrown back to the time when urinary tract infections and pneumonia were lethal. Infant and maternal mortality would rise and ordinary surgical procedures would become risky to perform.

The report The world is waiting for antibiotics - six explanations to the antibiotic resistance problem (Världens väntan på antibiotika - sex förklaringar till antibiotikaresistensproblemet) by Waldemar Ingdahl discusses reasons for antibiotic resistance and what could be done to address the problem .

Often in the public health debate the development of antibiotic resistance is often pitted against the empowerment of the patient. Customer-oriented physicians and the self-interest of the patients, it is said, is increasing the development of resistant bacteria through increased prescribing. Economic theory said to point out antibiotic resistance as an example of the "collective action" problem, where individual actions lead to an outcome that is worse for everyone.

Is it that simple that we patients demand too much, and doctors bend to our will? A closer examination reveals that the causes of antibiotic resistance are more complex, and tied to the inability to develop new antibiotics.


An article giving the high points of the report can be found in The American How to halt the spread of superbugs.

Summary:
  • Antibiotic resistance is often seen as a direct result of antibiotic prescribing . But the relationship is not clear. In Sweden, the prescription of antibiotics (number of prescriptions per 1,000/inhabitants) decreased over time. Between 1992 and 2011, which is the last year that data are available, prescriptions have declined by about 30 percent. Despite this, the number of outbreaks of antibiotic-resistant bacteria increased.
  • The number of outbreaks of antibiotic-resistant bacteria has increased due to several things. The main reason is that antibiotic resistance is dependent on bacterial evolution, where natural selection constantly creates increasingly resistant bacteria. This makes the development of new antibiotics important.
  • But recent developments do not seem to go in the right direction. Of the classes of antibiotics available in the market today about 75 percent were developed before 1970. Today it takes an average of 8 years for a drug to be approved in the U.S and Europe. The number of new drugs approved per billion dollar invested in research and development has fallen by half every nine years since 1950. This means that companies have over 95 percent fewer drugs per billion dollars they invest in research than they did in 1950, adjusted for inflation.
  • Some argue that the way to fight antibiotic resistance spreading is to diminish patient choice and empowerment. But the Netherlands has the lowest number in Europe of prescription of antibiotics despite a private health insurance system and great opportunities for the patient to choose a doctor.


måndag 21 oktober 2013

Israel: the promised land of integration politics


Israel receives a lot of international attention as 'the start-up nation', with several successful entrepreneurs. Israel is also a nation of immigrants. What can be learnt from Israel regarding the integration of immigrants and the promotion of entrepreneurship and start-ups?

In The Promised Land of Integration Politics (Integrationspolitikens förlovade land) Waldemar Ingdahl discusses Israel's absorption policy and how challenges for the Israeli welfare state have been met. Lessons that could prove valuable at present for many European countries and the United States.



Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Intressant

söndag 20 oktober 2013

Kungen och vetenskapen

Kungamakten är en gammal vidskepelse, som inte har en plats i det moderna samhället som grundar sig på demokrati och vetenskap. Å andra sidan har monarkin och vetenskapen länge levt samman. Vad kan historien säga oss om monarkins och vetenskapens förhållande i samtiden och framtiden?

Enligt hovets hemsida är kung Carl XVI Gustaf beskyddare av tiotals föreningar och riksförbund, men relativt få är inriktade på vetenskapliga frågor. Kungens främsta engagemang sker som beskyddare för de kungliga akademierna och lärda samfund. Kungen representerar svensk forskning och teknikutveckling, som Ingenjörsvetenskapsakademins Royal Technology Mission vilken enligt hovets hemsida uppges ”studera teknologiskt och industriellt kunnande samt stimulera samarbete inom dessa områden”.

Det är ett kungligt engagemang typiskt för vår tid. Det handlar om att som galjonsfigur invigningstala, klippa band och titta intresserat när något förevisas. Kungligheter som prins Charles och kung Muhammed VI av Marocko har i vår samtid kunnat påverka vetenskapen något mer än så. Det finns exempel på kungligheter i modern tid som har varit intresserade amatörforskare men de kan inte styra vetenskapens riktning med sina befallningar. De kungahus som lyckades överleva 1900-talet var dem som befann sig på den vinnande sidan av världskrigen och som kunde återuppfinna sig själva till att representera sina länder istället för att regera dem.

Nu är kungen ett varumärke och en nationell symbol, som statsvetaren Cecilia Åse skriver i sin bok ”Monarkins makt”. Efter Torekovskompromissen, som tog de sista resterna av kungens formella makt, sa statsminister Olof Palme att det återstod ”bara en plym” av kungamakten. Fast även plymer säger betraktaren något om bäraren. Åse beskriver kungahuset som en institution som står över politiken och därför med stor informell makt genom sitt symbolvärde.

Kungamakten har alltid sökt en högre orsak för sin existens. Ordet konung kommer av den urgermanska formen kuningaz,”tillhör konan”; det vill säga en man som står urmodern, modersgudinnan, nära. Kungen var alltså ofta också en präst med rituella uppgifter, kunskapen om naturfenomenen hörde samman med den världsliga makten. Släktskapet med eller åtminstone att vara utvald av en högre makt visade att kungen var en del av den naturliga ordningen.

Det är tydligt i forntidens högkulturer som Mesopotamien, Egypten och Kina. Där möter vi människans längtan efter kunskap och kontroll över sin miljö. I stadsstaterna uppstår en första kunskapsexplosion när nya jordbruksredskap lättare kan spridas än i de små byarna. Det går att dra större nytta av jordbruket när skrivare i templen kan föra bok över vad boskapen och åkrarna ger. Prästkungarna är ofta forskare på sätt och vis och försöker utröna gudarnas vilja ur stjärnornas rörelser, i järtecken eller i djurens inälvor. Där finner de en del kunskap av praktiskt värde, ser inälvorna dåliga ut kan djuren vara ansatta av parasiter och i ett jordbrukssamhälle betyder det definitivt att det kommande året blir dåligt. Fast den kunskapen ses som ett enskilt fall för just den spådomen. Något kommer att hända därför att en viss gud av tillfälligheternas spel vill att det ska vara så. Den moderna vetenskapen söker en förklaring som alltid gäller, oavsett tid och rum.

De första vetenskapliga tankarna uppstår i antikens Grekland. Längtan till kunskap har alltid funnits, så självfallet hämtade grekerna in många tidigare tankegångar, men i Grekland fanns en faktor till som gav den rätta blandningen. Många statsstater störtade sina kungar. I kungens ställe trädde ofta karismatiska folkledare, tyranner, in. Några av dem var grymma, men filosofen Platon gav dem deras dåliga rykte för att de helt enkelt var driftiga människor, som belönade lydiga undersåtar och straffade motståndare. Den fria tanken stod förstås tidvis högre i demokratins Aten, men att tyrannerna släppt kopplingen mellan att upprätthålla både en världslig och gudomlig ordning gjorde att nya tankar fick större spridning. Tyrannväldet visar att sanningar är provisoriska, precis som att en kung eller tyrann kan störtas.

När Alexander den Stores rike delades upp efter hans död, upprepas Greklands exempel runt hela Medelhavet. I Egypten styr ptoleméerna, ättlingarna till en av Alexanders generaler. Som uppkomlingar vill de vinna prestige genom att ge lärda skattefrihet och fristad i Alexandria. Det inleder en tradition av kungars beskydd av vetenskapen. Ptoleméerna utfärdade ett dekret där alla skriftrullar som kommer till staden beslagtas och kopieras för att läggas i det stora biblioteket. Biblioteket i Alexandria sägs ha innehållit över 500.000 skriftrullar, vilket nog inte stämmer då arkeologerna inte hittat rester av en så stor byggnad. Alexandria var ändå ett centrum för tanken. För tankar var det fråga om, praktisk forskning stod under filosofernas värdighet och arbete var något som man hade slavar till.

Mycket av vetenskapens praktik sätts i verket av Rom, en republik för de rikaste släktena med några öppningar för folkmassan, men som historiskt avskyr monarkin efter att störtat sina etruskiska prästkungar. När sedan Rom blir ett kejsardöme tillträder kallas kejsaren bara imperator, befälhavare. Kristendomens roll för den vetenskapliga tanken i antiken är omtvistad. Är den emot vetenskapen och ger tillbaka makten till kungarna och startar den mörka medeltiden? Är den vetenskapens bevarare när politiska och sociala strukturer faller samman?

Monarkins roll förblir densamma, kungen finansierar de lärde som han gillar. Kalifen Harun Al-Rashid och hans son Al-Mamun bygger på 800-talet upp ett stort lärdomscentrum, Visdomens hus i Bagdad, där kopior av de stora vetenskapliga verken sprids. I Mellanösterns och Spanien städer vidareutvecklas och förfinas kunskaper inom medicin, matematik, astronomi och ingenjörskonst. Liknande sker på Sicilien, där den normandiske kungen Roger II på 1100-talets första hälft öppnar sitt hov i Palermo för lärde av alla trosriktningar.

Där ser vi också problemet med den kungligt styrda vetenskapen, Roger II skapar en stark centraliserad administration som blir en förebild för alla kristna riken i Europa. När hans efterträdare tröttnar på öppenheten, stryps mångfalden lätt. I de muslimska länderna och senare i Mingdynastins Kina räcker det med att härskaren vänder sig emot dessa framstående forskningstraditioner för att de ska falla till stoft och glömska.

Renässansen, där lärde i Europa började sätta sig själva i centrum istället för gud, är välkänd. Konst, religion och särskilt vetenskap går igenom omvälvande förändringar, särskilt efter att Johann Gutenbergs tryckpress gör det möjligt att sprida idéer. Europa är politiskt splittrat och det går att snabbt fly över med tankar och böcker från ett kungarike till ett annat.

Studium, senare kallat universitetet i Bologna, är något nytt. Studenter till olika lärare runt om i staden organiserar sig i ”nationer” efter vilken landsända de kom ifrån. Dessa föreningar skyddar studenterna mot Bolognas lagar och sedan börjar nationerna hyra in lärare till en stor universell förening som skötte utbildningen för alla, ”universitetet”. Lärarna organiserade sig på motsvarande sätt och ur detta partsförhållande uppstod en självständig institution med egna lagar och förhållningssätt som inte alltid behövde anpassa sig till kung och kyrka.

Filosofen och vetenskapsmannen Francis Bacon kallas för den experimentella vetenskapens fader. En av hans gärningar är att han pekar ut för kungarna under enväldets dagar på 1600-talet att det är bra att gynna vetenskapen av praktiska skäl, och det är bra att låta forskarna få vara självständiga, för att det kan ge riket ännu större utdelning i framtiden. Bacon inspirerar därför till grundandet år 1660 av brittiska Royal Society. Svenska lärda samfund, som Kungliga Vetenskapsakademien, bildas under Frihetstiden på 1700-talet. Samfunden ska främja vetenskaperna och stärka deras inflytande i samhället, kungens roll begränsas än mer.

Det är kapitalismen och borgerskapet som blir vetenskapens nya bundsförvant. Flera av de stora industrimännen på 1800-talet börjar använda sina pengar till att stimulera vetenskap och rationalitet  med en önskan om att den ska leda samhällsutvecklingen i en viss riktning. Stabiliteten från universitetets skråväsende, den statliga byråkratins strategiska planering och det kapitalistiska storföretagets krav på praktisk tillämpning av rönen uppfattas av många som den mest rationella uppdelningen av det vetenskapliga arbetet.

Det är tydligt på ”festernas fest”, utdelningen av Nobelpriset. Dynamitkungen Alfred Nobel var en av sin tids rikaste män. Nobels testamente var kontroversiellt och skakade om Sveriges vetenskapliga institutioner då han skrev att ”den värdigaste erhåller priset, antingen han är Skandinav eller ej”. Kung Oscar II uppfattade det som att Nobel inte satte fosterlandet främst och skickade istället kronprins Gustaf för att dela ut det första priset år 1901. Sedan dess har kungen delat ut priset, om han varit fysiskt förmögen till det. Nobelfesten visar den representativa monarkins roll, den ger glans och berömdhet åt festligheterna och även de yttre formerna.

Historikern Dick Harrisson skrev för något år sedan i tidskriften Magma att ”det är, ytterst, vi människor som avgör vad som skall uppfattas som vetenskap”, fast fortfarande har kungahusen den informella makten att med sin närvaro upphöja viss vetenskap och göra det möjligt att peka ut vad vi andra bör uppfatta som god forskning.

Kungar går nu från att vara nationalsymboler till att vara kändisar. De kungahus som lyckas hålla sig relevanta i mediaflödet väcker känslor och engagemang, oavsett om det handlar om deras bröllop eller eventuella besök på strippklubbar. Representationen får ta ett steg tillbaka.

För vetenskapen har kändisskapet, som hos de stora pristagarna Wilhelm Röntgen eller Albert Einstein, varit svårare att upprätthålla. Forskningen i en alltmer sammankopplad värld utförs sällan av ensamma genier. Försiktigt växer bilden om forskningen som process fram och förses med nya ideal. Det är därför kanske hög tid för vetenskapen att lämna de sista resterna av det kungliga beskyddet och ge sig ut bland folket?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Intressant

lördag 19 oktober 2013

Läkemedel för 2020-talet


Stämningen är förväntansfull och elektrisk i samlingslokal hos PwC på Torsgatan. Jo Pisani, läkemedelsstrateg hos PwC, är en populär talare och läget i läkemedelsindustrin är spänt.

Jo Pisani säger att Old Pharma, det sätt som de flesta antar att industrin fungerar, varade någonstans mellan år 1980 till något år in på 2000-talet. Nu på 2010-talet har New Pharma, slagit igenom. New Pharma kommer att vara New Normal i branschen resten av 2020-talet. Branschen går från blockbuster till targeted therapy companion diagnostics.

Pisani slår fast att affärsmodellerna kommer att förändras igen. Patienter blir äldre, rikare och fetare. De patienterna är HONDA – hypertense, obese, non-compliant, diabetic adult – som står för 70 procent av kostnaderna i i-länderna.

Italiens generikastrategi och priskontroller är en fingervisning. Nu blir det payment for outcome för läkemedelsföretagen, de får betalt när patienten visar tillfrisknande. QALY kommer att blir allt viktigare och GMP kommer att regleras hårdare. Det därför att EU-länderna försöker att spara pengar, företagen får inte betalt. Samtidigt betalar patienter i NIC-länderna ofta medicinen ur egen ficka, inte staten eller försäkringsbolagen. Det har fördelar och nackdelar, det finns pengar men länder som Kina för gärna över läkemedel vars försäljning går bra till ”viktiga listan” av patent och ger till en lokal generikatillverkare.

FoU måste bli mer säker och kostnadseffektiv. Det minst för att sjukdomar splittras upp, det som tidigare kallades ”bröstcancer” är idag ett tiotal sjukdomar, en differentiering som ger resultat på 60-talet överlevde 63 procent – idag 90 procent.

Ett läkemedel i Fas II kommer att bedömas efter om det kan få subventioner som färdigt preparat. Om inte så går det inte in i Fas III. Det leder till en fallande produktivitet: år 1990 misslyckades 20 procent av alla läkemedel som kom till Fas III, idag är den siffran uppe i 30 procent. Läkemedelsmyndigheter som FDA och EMA går mer öppet in i forskningen.

Pressen från generika är stor, 80 procent av alla tillstånd är behandlingsbara med generika. Patentklyftan fortsätter med Plavex år 2014 och Jo Pisani påpekar att biologics börjar att gå över stupet i betydande mängder år 2017. Nu finns ju också bioteknikgenerika.

Sjukvården kostar som ett krig, men det går inte att spara sig ur kostnadsproblemen. Vägen ut är effektivisering och smartare godkännandesystem. Hela processen måste visa värde för beställare och utförare. Compliance är ett allvarligt problem, 50 procent av kroniskt sjuka tar inte sin medicin som de ska. Företag blir mer än bara tillverkare och försäljningsorganisationer, de måste erbjuda behandlingar och visa på utkomst. Ledningarna i läkemedelsföretagen kommer allt mindre att utgöras av disputerade forskare i medicin, utan av företagsledningar som agerar efter samma riktlinjer som i andra branscher.

Digital health med patientcentrerade lösningar kommer bli allt viktigare för att få upp lönsamheten och att medicinen säljs med en compliance package. Patientdata är 2020-talets guld. Hur ska data samlas in och delas i vården? År 2011 började NHS i Storbritannien med att öppna sin databas. Det ger data från 80 procent av befolkningen i 50 år, trenden blir att patienter i den offentliga sjukvården måste ansöka om att inte få sina data öppnade. Frågan om integritet behöver diskuteras mer, särskilt då data kommer att läcka ur systemen. Här behövs en tredje part för anonym data och här ser PwC en affärsnisch för sig själva och att patientnätverk som Patientslikeme står för validering. På alla områden som kommer samarbeten mellan industri, NGO och akademi att gå mot integration.

Fram till 2010-talet var det hädelse att skära i FoU inom läkemedelsindustrin, nu frågar man efter ROI och forskning läggs alltmer i mindre företag som sedan köps upp. Redan 2002 började GSK med sin Discovery Performance Unit och bryter Abbott ut sin FoU. Forskningen måste bli smartare, nu går 40 procent av forskares tid till administration. Den blir också mindre, år 2012 minskade FoU i branschen med 10 procent vilket betyder 260.000 forskarjobb globalt. Ett sätt är att bygga kluster runt en specifik sjukdom. Open innovation prövas av alltfler.

Ett problem för nya och smarta lösningar är att de sällan uppmärksammas. Merck gav läkemedel för att utplåna flodblindhet i Afrika, men företaget såg att det inte gav någon positiv uppmärksamhet på hemmaplan, trots allt tal om CSR:s betydelse. Kan problemet vara att innovation och problemlösningen beskrivs ur en felaktig synvinkel genom att beskrivas som CSR?

Det är tydligt att Asien kommer att nå större framgångar på marknaden, särskilt som Kina och Sydkorea innoverar alltmer. Jo Pisani sätter det definitiva startskottet till dagen då kineserna köper ett Big Pharma-bolag.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Intressant

torsdag 17 oktober 2013

Israel och Sverige står inför samma problem

Behövs det i Sverige som i Israel en marknad för lågavlönade arbeten på tjänstemarknaden? jag skriver i Aftonbladet den 17 oktober 2013 om Israels integrationspolitik.

Lågutbildade som kommer till ett land med höga kompetenskrav kommer att få det svårt under lång tid. Utbildning hjälper, men det bästa sättet att få in många med små möjligheter är just att kunna få konkurrera om jobben. Det särskilt om även de som invandrat som vuxna ska få en chans.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Intressant

söndag 13 oktober 2013

Kemipriset, molekylerna ut ur labbet och in i datorn

Vinnarna av 2013 år Nobelpris i kemi är Martin Karplus, Michael Levitt och Arieh Warshel. De har tilldelats kemipriset för sin forskning på 70-talet med att ta fram kemiska datormodeller. Genom modelleringen på datorer har forskarna kunnat simulera reaktioner både inom klassisk kemi och inom kvantkemin. Det är troligen ett av de viktigaste Nobelprisen i kemi någonsin, därför att det i grunden förändrat hur kemister forskar. Samtidigt kan samma kritik riktas som mot tidigare kemipriser.

I datamodeller av klassisk kemi kan forskarna till exempel se vilket läge atomer har i en molekyl och sedan skala upp till stora molekyler.

Kvantkemi betyder att forskarna använder teorier från kvantmekaniken och kvantfältteorin för att lösa kemiska problem och befinner sig nära atomfysiken. Då kan kemisterna se vilket energistadium en molekyl befinner sig i och simulera kemiska reaktioner. Problemet är den nivån av ekvationer som behövs för simuleringarna tar upp mycket datakraft för att kunna beräkna varje elektron och atomkärna. Då blir modellerna små med bara någon atom.

Karplus och Washel kombinerade i sitt dataprogram klassisk kemi och kvantkemi. Elektronerna i en reaktion beräknades med kvantkemi, resten av molekylen med klassisk kemi. Då blev det mer beräkningskraft kvar för att räkna på större molekyler än tidigare. Warshel skulle senare arbeta med Levitt för att bygga en datamodell av hur ett enzym reagerar.

Kemin förändrades för alltid av Karplus, Levitt och Warshel.

Drivande och engagerade lärare är viktiga, men kemi är ett dyrt ämne för skolorna där experiment ses som för farliga för eleverna. Kemi handlar inte längre om att lära sig det periodiska systemet utantill. Det är svårt att få gå på studiebesök, det finns inte tid hos företagen och labbforskningen har flyttat utomlands. Mycket av kemin sker numer som beräkningar vid datorer, snarare än som experiment vid arbetsbänkar och labbkolvar.

ur, Kemi, tillräckligt säkert?

Kemister kan nu simulera hur molekyler kommer att kunna fungera, vilket bland annat lett till en guldålder för materialvetenskapen. Det är så mycket snabbare, säkrare och billigare att göra experimenten vid datorn än i laboratoriet. Fast om kunskapen och förmågan att använda datamodeller stänger ämnet, snarare än öppnar upp det, så kan årets Nobelpris peka på en riskabel utveckling för kemin.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Intressant

torsdag 10 oktober 2013

Digital health, appar för hälsa


Dataspel, quantified self och mobilappar ger ordet egenvård en helt ny innebörd. Jag skriver artikeln Kan själv i Nyhetsmagasinet Fokus, nummer 40 för 2013.

Digital health är ett paraplybegrepp som omfattar allt som kopplas till kroppens eller sinnets hälsa och som kan registreras och lagras digitalt. Digital health kan innefatta allt från en digital termometer som kan sända information på nätet till hitta korrelationer och samband i de stora mängder data som vården genererar. Ofta innefattar begreppet att information även delas med andra parter.

En sådan tillämpning är Big Data. IBMs dator Watson inledde debatten om Big Data när den vann frågesporten Jeopardy. Watson kan söka efter svar i extremt stora mängder data i realtid och sammanställa dem. Därför testas tekniken bakom Watson i vården för att hjälpa läkare att ställa tidiga diagnoser och snabbt hitta rätt behandlingar. "Tekniken är till för att ge ett stöd till vårdpersonalens att sovra och sortera i data" säger Stefan Ohlsson som är IBMs Healthcare Industry Leader för Norden. Han påpekar att det kan vara svårt att hålla sig uppdaterad om den senaste kunskapen, bara inom neurovetenskapen kommer det varje år 50.000 nya artiklar. Läkaren får säkrare efterforskningar, de bästa diagnoserna och mer tid till patienten.

Problemet för området digital health att det för närvarande finns många duktiga apputvecklare men de saknar kunskap om hur de får lönsamhet på den hårt reglerade marknad som sjukvården är. "Affärsmodellerna och applikationerna ute på sjukhusen behöver utvecklas vidare för att digital health ska få sitt stora genombrott", anmärker vårdkonsulten Steven Dodsworth. Myndigheterna kräver evidens om resultaten. Dodsworth ger som exempel hur apotekskedjan Walgreens i USA stärker sina kundrelationer genom appar och genom dem också kan erbjuda analyser och rutinundersökningar. Användningarna ersätter inte vården, utan kompletterar den.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Intressant

onsdag 9 oktober 2013

Higgs och Englert kassaskåpssäkert Nobelpris

Peter Higgs och Francois Englert vinner Nobelpriset i fysik år 2013. Det spekulerades redan år 2012 att  Peter Higgs skulle få Nobelpriset efter att CERN i sina experiment hittat något som liknar den boson han förutsett. Det var den oomtvistliga favoriten som vann och det var inte mer än rätt att även Englert fick dela på det. Englert är för övrigt av en överlevare av Förintelsen.

Svenska Dagbladets Inger Atterstam kritiserade årets Nobelpris i medicin med standardformulär 1A: bara vita gubbar vinner. Debatten återkommer många gånger. Andelen kvinnliga vinnare är lika hög som i början av 70-talet, fast kvinnorna var så mycket färre i forskarsamhället då. Men så som Nobels testamente tolkas, som ett pris för en livstidsgärning snarare än till lovande unga forskare, så är inte priserna i år till 2010-talets forskarsamhälle. Priserna ges till upptäckter som gjordes för en 40-50 år sedan och speglar den tidens forskarsamhälle. Det borde ske en del skiften i prisvinnarna på 20-talet som speglar de nya upptäckterna.

Nu väntar ett helt nytt forskningsområde efter årets Nobelpris, att söka bortom Higgsbosonen.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Intressant

tisdag 8 oktober 2013

Big science vinner Nobelpriset i medicin

Nobelpriset i fysiologi eller medicin år 2013 tilldelas gemensamt James E. Rothman, Randy W. Schekman och Thomas C. Südhof för deras upptäckter rörande maskineriet som reglerar vesikeltrafik, ett viktigt transportsystem i våra celler.

Deras forskning beskriver hur små membranblåsor inne i cellerna, vesiklar, kan transportera hormoner och neurotransmittorer och utsöndra dem vid rätt plats och tid eller bilda organeller. Genom den kunskapen går det att förstå hur kroppen tar upp näring och hur diabetes och infektionssjukdomar uppstår.

Rothman och Schekman har varit med i tipsen om att vinna Nobelpriset rätt länge, Südhof är lite av överraskningen. Det visade sig att Laskerpriset var återigen en bra indikator på vilka som även skulle vinna Nobelpriset. Rothman och Schekman vann för sin forskning 2002, Südhof nu i 2013. Liksom Wolfpriset i fysik börjar andra pristävlingar ta över Nobelprisets prestige att hitta den viktigaste forskningen först.

Det är viktig grundforskning som belönats, men inte särskilt spännande eller fantasieggande. Kritiken riktas ofta mot att nobelpriset i medicin har fjärmat sig från den praktiska medicinen. Årets nobelpris kommer det att dröja innan allmänheten uppfattar betydelsen av. Det är åter en molekylärbiologisk upptäckt som belönats, snarare än epidemiologin, folkhälsan eller behandlingar och förebyggande av sjukdom och ohälsa.

Här brukar kritiker säga att de stora amerikanska universiteten prenumererar på nobelpriset därför att deras teoretiska forskning passar in de stora läkemedelsföretagens molekylärbiologiska forskningsbehov. Där finns de stora pengarna idag, ofta kopplade till kroniska åldrande- och välfärdssjukdomar.

Ett motargument är att forskningen faktiskt redan förstår mycket av de stora folksjukdomarna. De praktiska åtgärderna är däremot en fråga för läkare, patienter, försäkringsbolag, politiker etc. Hur cellerna fungerar och hur den kunskapen kan bli praktiskt användbar är däremot en svår forskningsprocess där svaren är okända. Molekylärbiologin har fått fram en del kunskap om hur generna tar sig uttryck, men saknar ännu en del pusselbitar för att få svar på hur sjukdomar tar sig uttryck och vad som kan göras mot det.

Sedan behövs det förstås ingen ”Big Pharma” konspiration för att konstatera att samtidens bild av medicinsk och fysiologisk forskning är att det ska vara en högt specialiserad och abstrakt laboratorieforskning. Det uppfattas som status och då föder framgång nya framgångar.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Intressant

måndag 7 oktober 2013

Antibiotikaresistens, nytt vapen i protektionisternas arsenal

Är rädslan för antibiotikaresistens ett skäl att kräva fler ursprungsmärkningar av kött? Antibiotikaresistens är ett av de nya multihoten, ett hot som kan användas i alla debatter. Problemet är att frågan kring antibiotikaresistens är mer öppen och svårtydd än att mer antibiotika alltid betyder mer resistens. Dessutom finns en problematik om hur mycket antibiotika i djurfoder egentligen påverkar. Spårbarhet genom livsmedelskedjan är en av de saker som kraftigt fördyrar maten i butiken. Inte för att nationsmärkning heller kan upprätthålla kvalitet i sig själv, för det är som sagt en fråga om kvalitetskontroller. Det är ju problemet, det är lätt av höginkomsttagare att kräva att maten ska vara kosher, men det höjer även priset för att även fattiga ska betala för en kvalitetsnivå de inte efterfrågar.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Intressant

fredag 4 oktober 2013

Higgsbosonen, bytesplats till okänt universum

Professor Paris Sphicas försöker att dra uppmärksamheten på pressträffen till vinnarna av 2013 års europeiska pris i högenergi och partikelfysik. Fel dag. Alla blickar är riktade mot den skröpliga farbrorn som sitter vid bordets ände. Peter Higgs, forskaren bakom teorin om Higgsbosonen, är 84 år gammal så det börjar bli bråttom om han ska hinna få nobelpriset. Higgs inbjudan att tala på den stora partikelfysikkonferensen EPS HEP i Stockholm ses som ett tecken att det är nära.

Partikelfysikens standardmodell beskriver elementarpartiklarna, de minsta beståndsdelarna. Materiens minsta beståndsdelar, fermionerna, påverkas av elektromagnetism samt av den starka och svaga kärnkraft (den binder ihop respektive splittrar atomkärnorna) som bosonerna överför. Standardmodellen kan inte beskriva hur gravitationen påverkar elementarpartiklarna, ännu saknas kunskap om hur en sådan "teori om allt" skulle se ut.

Ekvationerna i standardmodellen räknar alltså inte med att elementarpartiklar har massa. Fast utan massa skulle inte elektroner, protoner och neutroner kunna bilda atomer och utan materia så skulle inte någon av oss kunna finnas till. Higgs antog att det finns en mekanism i universum, något som konsekvent påverkar partiklarna så att de får massa. Den så kallade Higgsmekanismen skulle utsätta partiklarna för något som kan liknas vid friktion. Det startar en rörelse i det vakuum som partiklarna befinner sig i, ett avtryck som liknar ringar på vattnet efter att man kastat i en sten. I en detektor går det då att förutsäga hur mycket massa olika partiklar hade, som när man jämför vattenringarna från en stor sten med dem från en liten sten. Higgsbosonen borde vara vattenringens vågtopp, en partikel som när den sönderfaller bär över kraften från Higgsmekanismen till elementarpartiklarna.

Föredraget om hur Higgs tänkte år 1964 görs på overheadprojektor med handskrivna bilder. Det var länge sedan han var på vetenskapliga konferenser. ”Teorin kom till för att jag i Edinburgh och några andra excentriska personer i Bryssel samt vid Imperial College arbetade med något de andra forskarna tyckte var slöseri med tid”, säger Higgs. Det var nämligen flera forskare som uppfattat samma teori ungefär samtidigt, ”jag skickade först en artikel till Physics Letters där jag beskrev Higgsmekanismen. Den refuserades så jag skrev om och skickade till Physics Review Letters med en beskrivning av Higgsbosonen”. Physics Letters var den europeiska vetenskapliga tidskriften, Physics Review Letters den amerikanska. Higgs tanke slog igenom i USA och sedan i resten av världen. I lokalen på pressträffen sitter den belgiske fysikern François Englert och är butter över att all berömmelse för teorin gått till Higgs. Englert och hans bortgångna kollega Robert Brout skrev en artikel med liknande idéer, fast den antogs av Physics Letters och spreds därför främst i Europa. Higgs, Englert och Brout fick dela på Wolfpriset i fysik år 2004.

Det gällde att pröva teorin och hitta det unika avtrycket från Higgsbosonens massa. Den 4 juli 2012 meddelade CERN att experimenten i Large Hadron Collider gett starka bevis för att de hittat en Higgsboson, kanske till och med just den boson Higgs teoretiserat om. Fast säkra kunde de inte vara. Avtrycket från den hittade partikeln hade de flesta egenskaper som man trodde Higgsbosonen skulle ha, men inte alla. Den Higgsboson som hittades är mycket lättare än man trodde, bara hundra gånger tyngre än en proton.


Sedan dess har fler experiment gjorts. Hastigheten med vilken partikeln sönderfaller till elementarpartiklar överensstämmer statistiskt med Higgs teori. Alla partiklar har en egenskap som kallas för spinn, som berättar hur partikeln ser ut från olika synvinklar. Forskarna kom på att Higgsbosonen har noll i spinn, vilket är heltaligt precis som en boson ska ha, och ser därför likadan ut från alla håll. En fermion hade haft ett halvtaligt spinn. Om bosonen reflekteras i en spegel så skulle den se precis likadan ut i spegelbilden. Den har alltså bara storlek och inte någon riktning, den är skalär. Därför skulle ett mer neutralt namn vara skalärbosonen.

Higgs föreslog bara en sorts partikel. Andra forskare har teorier om att det kan finnas fler subatomära partiklar och ännu fler bosoner som påminner om Higgsbosonens tänkta egenskaper. Vissa av teorierna är supersymmetriska, att varje fermion hänger ihop med en boson och vice versa. Om den supersymmetrin finns kan den förklara den mörka materien och den mörka energin.

Det mesta av den materia och energi som finns i universum kan inte förklaras med standardmodellen. Mörk materia och mörk energi är alltså hypoteser om att det finns något som påverkar materia och energi indirekt. Vanliga atomer utgör omkring 4 procent av universums sammansättning, mörk energi utgör cirka 73 procent och mörk materia runt 23 procent. Det är alltså först nu som forskarna börjar att närma sig de riktigt stora frågorna. CERN byggs om för forskning på högenergi och öppnar igen 2015.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Intressant

onsdag 2 oktober 2013

Made in Bangladesh, consumed in Mexico?

Utnyttjar textilbranschen fattiga länder eller är den en fattigdomsutrotare av stora mått? Rapporten Made in Bangladesh tar upp den intressanta frågan och ger bra svar.

Gap, Zara, C&A och H&M är världens fyra mest framgångsrika beklädnadsbutikskedjor. H&M har haft kvalitetsproblem med sin produktion i Kina där dessutom lönekostnaderna ökar. Inditex heter bolaget bakom Zara. De ligger inte i samma nisch och har en annan affärsidé än H&M, men Inditex tillverkar mer i Portugal, Spanien och Marocko där lönerna inte kommer att stiga lika mycket genom den ekonomiska krisen.

De här företagen är inköpare från textilfabriker som tar emot en design från dem eller lika gärna från modehusens prêt à porter eller i vissa fall specialkläder. Konkurrensen är hård. Länder som Kina får som sagt kämpa med Bangladesh och nykomlingar som Vietnam, Laos och Kambodja. Rumänien börjar blir för dyrt jämfört med Turkiet, nu när EU släpper på importkvoterna. Länder som Burma och Etiopien vill in men är idag alltför dyra jämfört med den kvalitet de kan hålla. Inköparna kan alltså snabbt flytta sina inköp efter där pris och kvalitet är som bäst.

Så har det alltid varit. Fabriksproduktion av kläder är arbetsintensivt men behöver mycket lite mänskligt kapital. Det går att gå från fältet med tämligen lite skolning in till ett löpande band. När ett land kan börja att visa att det finns något som liknar en vettig kvalitet och infrastruktur så finns textilindustrin först på plats.

Sverige var Bangladesh på 1800-talet. Sömmerskorna i Borås var relativt billigare än dem i Birmingham. På 50-talet och 60-talet började inköparna istället gå till länder som Italien, Spanien och Portugal för sina korta serier och Taiwan, Hong Kong och Sydkorea för sina lång serier. Det är inte en slump att Made in Bangladesh noterar att den första riktigt stora satsningen på det sydasiatiska landet är från sydkoreanska Daewoo. Så med Berlinmurens fall så kunde fabriker i Östeuropa konkurrera med Sydeuropa. Kina kunde konkurrera med Sydostasien.

Mycket snabba strukturomvandlingar, vilket kan göra omställningarna svåra. De nya medelinkomstländerna skapar också problem för den svenska debatten som fortfarande är inriktad på "nord och syd" eller på "rika och fattiga länder". Fattigdomen koncentreras till allt färre länder. H&M försöker ta sig upp i prissegmenten då det är svårt att ligga i mitten i en ökande global konkurrens. Där kommer nu inköpare från länder som Kina och Mexico in istället. Europa stod för 79 procent av omsättningen i H&M under de första 9 månaderna av året, det är inte säkert att morgondagens beklädnadsjättar är europeiska eller amerikanska.

Henrik Sundbom skriver bra om problemet med att mycket av den bangladeshiska beklädnadsindustrin är informell i en svart sektor. Som han påpekade finns ett problem med allt för snabb höja minimilönerna. Inflationen kan äta upp höjningarna. För få är inne på i den formella marknaden. Minimilöner minskar antalet jobb. H&M är en dyr högnivåinköpare i Bangladesh där de kan påverka upp till en viss gräns. Det är inte så lätt att hålla sig inom Folkrepubliken Bangladeshs ofta snåriga lagar, eller att stå emot en stark kultur av korruption. Bangladesh har relativt höga skatter: bolagskatten ligger på 27,5 procent, utländska medborgare betalar 25 procent i inkomstskatt och många varor och tjänster är till och med belagda med moms! Momsen är som alltid svårast att bära för de fattigaste, för det är en skatt de alltid måste betala. För just fattigdomen är ett problem som ofta glöms bort när utländska bolags skatter diskuteras. Det som verkligen skulle ge skatteintäkter till Bangladeshs stat är att fler blir så rika att de ens kommer in så mycket i en formell ekonomi att kan betala inkomstskatt. I en befolkning på 155 miljoner är det knappt 2 miljoner bangladeshier som har en så hög inkomst. Lösningen på att förbättra levnadsstandarden för miljoner bangladeshier ligger i bangladeshiska händer.

I slutändan är frågan om textilindustrin kommer att ta steget till Afrika. Det börjar bli dyrt och automatiseringen går allt längre. När en ny fabrik öppnar i ett nytt land så kommer inte riktigt lika många jobb som det var i äldre fabriker. Är nästa steg automatiseringen av textilproduktionen? Det görs hela tiden beräkningar om det.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Intressant

Oansenlig statuskonsumtion

Millennieskiftet var varumärkets storhetstid. Stora företagsloggor signalerade att bäraren av ett plagg hade vissa värderingar och även ...