tisdag 19 november 2013

Virriga varsel från Warszawa

UNFCCC har samlat sina deltagarnationer i Warszawa för klimatmötet COP19. Från att klimatmötet i Köpenhamn sas vara den sista chansen att rädda världen undan klimathotet, så är tongångarna väldigt stillsamma nu. Kyotoprotokollet har kommit och gått. Ingen förväntar sig något från Warszawa, i bästa fall ska förhandlingarna ge något att tala om vid COP20 i Perus huvudstad Lima år 2014, för att leda fram till avtal vid COP21 i Paris 2015.

IPCC släppte tidigare i år första delen av sin femte rapport AR5, men den är inte avsedd att läsas av lekmän utan av en liten krets experter. Det som alltid får uppmärksamhet är Summary for Policymakers, vilken alltså släpps först. Det är märkligt att släppa sammanfattningen först och sedan rapportens text, men sammanfattningarna från IPCC är avsedda att vara politiska dokument för att ena regeringsföreträdarna bakom vissa agendor. Snarare än ett vetenskapligt dokument är sammanfattningen av rapporterna mer att likna vid ett internationellt avtal eller konvention. Det är syftet för IPCC, organisationen ska främst ta fram politik, påverkad av resultat som sammanställts ur forskningen.

Problemet är vissheten som forskarna lyft fram som kännetecknet för klimatforskningen. Klimatforskningens resultat har jämförts med Isaac Newtons mekanik och Charles Darwins evolutionslära. Problemet är att forskningen har dåligt med observationer. Klimatsystemet är så omfattande och tidslängderna som ska bedömas är så långa. Till det läggs en mycket stark tilltro till komplexa matematisk-numeriska modeller.

Det får problem med komplexitetsparadoxen; en mycket enkel modell kan vara mer tillförlitlig än en mer komplicerad därför att det blir så många olika faktorer som påverkar modellen. Modellerna har forskarna gjort alltmer komplicerade allteftersom de behövt kompensera för någon observation som inte stämmer in i postulaten. Det är en deduktiv teori, beroende av extrapolerade parametrar. Nya observationer och fynd kan snarare bli problem som måste mötas med backtracking. Det kan inte vara lika stark vetenskap som induktiva teorier som styrks av allt fler fynd görs efterhand med fler observationer ute på fältet. Många inom vetenskapen verkar satsat ha hela huset på en inte så stark galopphäst.

EU driver fortfarande på för att skära ned på koldioxidutsläppen, men har bittert fått erfara både förnedrande bekräftelser på sin falnande betydelse på världsscenen som ekonomiska katastrofer med industriflykt till följd av höga energiskatter och ett affärsklimat som blivit toxiskt på grund av gammaldags skorstenspolitik. Det har visat sig att strategin att gå före inte gav något stöd till Porterhypotesen. Andra länder följde inte utan tackade och tog emot när Europa försämrade sin konkurrenskraft.

För att rädda situationen har alltfler utsläppsrätter delats ut till europeiska företag. Utsläppshandeln har kapsejsat då priset CO2 är 5 euro per ton och de senaste försöken att minska överutbudet av utsläppsrätter påverkar inte systemets inneboende stelhet och brist på vettiga prissignaler. Det visas inte minst av att Tyskland ser byggandet av fler kolkraftverk, drivna av inhemsk brunkol, som det mest effektiva sättet att ersätta sina kärnkraftverk.

Problemet med klimatpolitiken EU valde var att åtgärderna pekade hur mål skulle uppfyllas för förnyelsebar energi. EU ställde inte upp ett vettigt regelverk för att låta marknader och innovation lösa problemen. Fossila bränslen skulle göras så dyra att ingen skulle vilja använda dem, men EU glömde att om alternativen inte finns så kommer industri och samhälle använda fossila bränslen. Elräkningarna och priset på bränsle stiger, finns inte alternativet blir man tvungen att köpa ändå, om man inte kan flytta dit billigare energi finns.

Försiktigt minskar nu länder som Spanien och Tyskland på bidragen till sol och vind. Ett nödvändigt steg i den ekonomiska krisens tecken, frågan är vilken effekt det kommer att få för de många pensionsfonder som investerat i energibolag understödda av subventioner?

Kina som nu har världens största utsläpp av CO2 visar gärna upp sig med solkraft och smart användning av energi, men satsar på kolkraft för att t.ex. tillverka billiga solceller som säljs till EU-länderna.

USA är motståndare till klimatpolitiken i sin nuvarande form: en syn på att ”rika nord” ska betala bistånd till ”fattiga syd” hämtad från 70-talet. Ändå kommer de största framgångarna med minskning av koldioxiden från USA, främst genom att landet ersätter kolförbränning med skiffergas. Det är tydligt att trenden från COP17 i Durban fortsätter, fler länder sneglar på Kanada som drog sig ur Kyotoprotokollet vilket visas av den japanska regeringens senaste kursändring. Många länder försöker att dra sig ur det avtal som startades av president Barack Obama i Köpenhamn.

Vägarna ur klimatpolitiken är stängda. De som stod i mitten av klimatdebatten för tiotalet år sedan eliminerades som klimatförnekare. Politiken kommer att svårt att kunna gå över till en kostnadseffektiv ren energi. Det blir svårt för forskningen att kunna ta till sig att högre nivåer av koldioxid kan påverka klimatet men att klimatet troligen är än mer komplicerat. Det kanske är dags för plan B?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Intressant

lördag 16 november 2013

3D Printing: Technology and Beyond



Personal 3D printing is a technology that challenges many areas in business and government. The technology itself is not new, but it is rapidly developing in terms of quality and range of applications. The main shift comes from the popularisation of the technology: as prices drop to consumer levels, 3D printing gains the potential to spark a new industrial revolution.

Personal 3D printing technology, and its consequences for society, economics and government, is the topic of the report: 3D Printing: Technology and Beyond. My text looks into the philosophical ideas that underpin the technology, its implementation and adoption.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Intressant

tisdag 12 november 2013

Byod 2.0 - dina behov blir företagets

En växande mobilitet ställer helt nya krav på it-avdelningen. Efter byod (bring your own device) är det nu dags för byob och byos, där ett paradigmskifte knackar på dörren.

I TechWorld den 11 november 2013 rapporterar jag i Byod 2.0 - dina behov blir företagets  om vad som sades på IFS World Conference i Barcelona, där mobiliteten var det hetaste ämnet.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Intressant

fredag 8 november 2013

The philosophy of 3D printing



The promise of abundance in 3D Printing must not lead to technological determinism. Technology doesn't enframe nature, it rather opens it for negotiation.

Read more about the philosophical struggle between Martin Heidegger vs. Michael Polanyi in The Philosophy of 3D Printing in Netopia November 8th 2013.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Intressant

torsdag 7 november 2013

It-jobben - allt färre, allt mer krävande

Hur ser en platsannons inom it-sektorn ut år 2020? Trenderna automatisering och outsourcing fortsätter, men nya trender tillkommer. Framtiden för karriärhungriga it-proffs är svår att förutspå. I TechWorld den 6 november beskriver jag hur jobben inom IT blir färre och mer krävande.

Det formaliseras fler roller med systemutvecklingsbakgrund på en högre och mer komplex nivå, med systemförståelse för kundens processer och för att hantera mer trafik i infrastrukturen. Samtidigt fortsätter en uppdelningen av rollerna, där systemvetarjobben på lägre nivå i värdekedjan hamnar i lågkostnadsländer.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Intressant

onsdag 6 november 2013

Ett vetenskapsmuseum för vuxna?

Vi går ut gymnasiet och från naturkunskapen vet vi att Newton fick ett äpple i huvudet och att det ledde till att tyngdlagen upptäcktes. Det kompletteras med lite grundläggande kunskaper om kroppens anatomi och en del stela experiment från fysiken och kemin.

Tyvärr uppfattar många naturvetenskaperna som ämnen som bara är att plugga sig förbi. Den vetenskapliga metoden dyker upp relativt sent, ofta först vid universitetsstudierna. Det ger ett intryck av att naturvetenskaperna är oföränderliga fakta. Många av de vetenskapliga upptäckterna och tekniska innovationerna som görs idag är svåra att ta till sig, särskilt om man utgår från de grunder som lärs ut i skolorna.

Efter skoltiden så formar media de flestas uppfattning om naturvetenskaperna. En del media gör ett bra arbete att förmedla kunskap, andra gör tyvärr inte det. Det finns ytterligare en viktig källa till kunskap om naturvetenskap och teknik: muséerna. Framförallt Sveriges Centralmuseum.

Naturhistoriska Riksmuseet. Fotografi Staffan Waerndt

Nu kan en del läsare bli förvånade, intrycket hos många är att museerna främst visar naturvetenskap och teknik för barn. Äldre läsare tänker på dammiga vitrinskåp med uppstoppade djur eller rostiga maskiner som någon skäggig farbror konstruerade för länge sedan. Yngre kanske tänker på brokiga skyltar med övertydliga budskap och specialgjorda dataspel med svag återkoppling till vetenskapsdebatten, upptäcktsprocessen och samtiden.

"Texterna är riktade till tolvåringar", förklarar Charlotte Ek som är museipedagog på Naturhistoriska Riksmuseet. Material för vuxna finns att läsa på webben eller att ladda ned till iPad och smartphone. Naturhistoriska Riksmuseet försöker att få gestaltningen att tala till alla genom att skapa en berättelse om djuren och naturen, satt i sitt sammanhang. I en monter återkopplar en uppstoppad säl, en polartorsk och en ismås till näringsväven i Arktis. Det går mode i museiutställningar, förklarar Ek, från gamla tiders vitrinskåp till berättande idag och kanske med en viss återgång till vitrinskåpen framöver.

"Hur lyckad utställningen varit beror på hur många frågor vi får", och Ek påpekar att museet är en auktoritet för många besökare där svaren spelar stor roll, "det händer så mycket i forskningen att det är svårt att visa det i utställningarna och att uppdatera texterna".

Sofia Seifarth, avdelningschef för samlingarna på Tekniska Museet är än mer direkt; "funkar det för barn, så funkar det för vuxna". Hon förklarar att utställningarna försöker att utgå från ”vad är viktigt i målgruppens värld”.

Det återspeglas i utställningen 100 innovationer, där besökarna själva röstar fram de viktigaste innovationerna. Utställningen kan förändras under dess gång. Spelet om energin handlar om att förändra förutsättningar inom energianvändningen. Elever på besök ska kunna diskutera vad de upplever med sin lärare.

Spelet om energin. Fotografi Anna Gerdén

Utställningarna på museerna är intressanta, men speglar att naturvetenskaperna och ingenjörsvetenskaperna tappar tonåringarna. Det skulle vara bättre att istället själv pröva med hjälp av utställningarna. Naturvetenskap och teknik hamnar annars i att visa upp att det finns ett ”rätt svar” som museibesökaren ska komma fram till.

Den vetenskapliga metoden med att bygga upp hypoteser, testa dem mot verkligheten och förkasta dem som inte håller för nya skulle vara ett utmärkt inslag i de flesta utställningar. Då kan man förstå samspelet mellan observationer och experiment och se hur man kommit fram till dagens vetenskap.

Det är just det steget som drar till sig fler tonåringar och det kan även locka fler vuxna att lära från museerna. När man försökt tilltala vuxna har det skett genom att locka med något annat som kaféer eller konstutställningar. Där är klubbar och hackerevents ett bra steg för att skapa lärdom som hobby.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Intressant

måndag 4 november 2013

Höga trösklar vidgar klyftorna

Det svenska samhället har ett problem. Det finns inte ett intresse att diskutera vilka förändringar som skett i omvärlden sedan tjugotalet år. Den globaliserade ekonomin betyder att Sverige har behövt flytta sig till en ny, och mycket svårare nisch, i den globala värdekedjan.

För att kunna konkurrera i en global ekonomi med världens näst högsta skattetryck efter Danmark, med en stel arbetsmarknadslagstiftning med LAS och med extremt små löneskillnader så har kravet på effektivitet skruvats upp väldigt mycket.

Det är ingen slump att stora delar av Sverige i dag är ekonomiskt utbrända. Det går helt enkelt inte att hålla Katrineholmseffektivitet med Stockholmslöner, vilket är resultatet av kollektivavtal. Tyvärr leder det också till alltfler utbrända, troligen med ett stort mörkertal som går till jobbet med inte kan göra särskilt mycket p.g.a. stressrelaterad depression.

Ett företag på den svenska marknaden har inte marginalerna. Det måste få in en personal som kan gå in 110 procent dag ett på jobbet. Det är därför som det är lättare att få ett jobb om du redan har ett jobb, och dina chanser att gå från arbetslöshet till arbete är lägre.

Då är det förstås svårare för någon som kommer in i det här stela systemet utifrån. Systemet präglas i mycket av informell kunskap för att kunna navigera i det egentliga läget i många organisationer. Om den arbetssökande även har lägre kunskaper i svenska, en utbildning som arbetsgivaren inte omedelbart kan placera och med risken att behöva betala en hög ingångslön från första början då blir få invandrare anställda.

Fast det gäller svenska ungdomar utan erfarenhet, svenskar med låg utbildning och glesbygdsbor också.

Nya Moderaterna kunde vinna val genom att försvara den tröga och uppdelade arbetsmarknad som Socialdemokraterna skapat. Denna samsyn bygger på att problemen på arbetsmarknaden inte får diskuteras, vilket resulterade i att en debatt om invandringen blossade upp.

En politiskt korrekt syn försöker att skylla problemen på att invandrare är strukturellt diskriminerade, trots att infödda svenskars attityder snarare är anmärkningsvärt öppna. Det finns en lika missvisande syn om att de nyanlända är ett unikt problem, genom sin kultur oförmögna att komma in i det svenska samhället.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Intressant

lördag 2 november 2013

IMF, utlåning är ingen lösning

Det är skakigt läge i många av världens ekonomier och underliggande är förstås skuldkriserna. En ny betydelsefull förveckling är att de stora tillväxtekonomierna hackar; som Brasilien, Indien, Indonesien, Sydafrika och Turkiet. De har drivits på av det amerikanska utflödet med mycket billig likviditet och genom det dragit på sig en övermodig politik med övervärderade valutor. Det påminner om Asienkrisen på 90-talet.

Nu kan inte USA fortsätta, de måste normalisera och då borde tillväxtekonomierna också få återanpassa sig. Marknaden uppfattar nu att länder som Brasilien, Indien och Sydafrika inte har åtgärdat strukturella problem medan de kunde lägga mycket i ladorna (undantaget Sydafrika). De stora reserverna de byggde upp var ju till för annat än krishantering. Åtminstone borde det leda till att tanken på statsledd tillväxt får sig ännu en törn i sin piggsvinslika rygg.


Men nej, ut kommer chefen på IMF, Christine Lagarde, och vill ge finansiellt stöd åt tillväxtekonomierna. Intressant är att analysen från IMF är så närsynt. Det verkar som de tolkar tillväxtekonomiernas problem med samma glasögon som eurokrisen. Eurozonens länder är låsta i en valutaunion och får enorma belopp utbetalade till sig ur det europeiska banksystemet. Tillväxtekonomierna har sinsemellan olika förutsättningar, även om de hamnade i putten av samma skäl. De har flexibla valutor och skuldnivåerna är oftast på hanterbar nivå.

Det är samma kritik som kommit fram flera gånger. Problemet i världsekonomin är inte brist på pengar, penningöverflödet är snarare en del av problemet.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Intressant

Transhumanism och posthumanism i filosofin och framtiden

Jag skriver den 21 maj 2017 om  Transhumanism och posthumanism, på samma sida av staketet på Medium. Transhumanism och posthumanism följer...